Tornspiran och korfönstret heta frågor för kyrkopolitikerna

Genom åren har kyrkans göranden och låtanden fyllt debatten i bygden, inte minst i protokoll och tidningsspalter. Den inleddes för Norrfjärdens del redan på 1910-talet, när den nya kyrkan planerades. Den betraktades som "bataljen där det både gavs och togs med samma varma själ". På 1920-talet med komminister- och prästgårdsfrågor, i en upprivande strid som varade i flera år. Fortsatte på 1930-talet när kyrkan skulle byggas om. Senare tiders debatt har handlat om var kyrkoförvaltningen skulle förläggas och bygget av kyrka i Rosvik.
Redan i det beslut som togs av regeringen 1908 om byggande av kyrka anges inget hinder att täcka tornspiran med plåt hävdade kyrkopolitikerna. Detta när frågan om ändrat material på tornspiran avhandlades för första gången vid en kyrkostämma 1911.
Trots mot överheten
Kyrkoherde Axel Sandin, i egenskap av kyrkostämmans ordförande, agerade kraftfullt mot kyrkobyggnadskommittén och pekade vid ett tillfälle " att man vid byggande av Herrens hus borde gå öppna och ärliga vägar och inte uppföra dess tinnar i laglöshet och i trots mot överhetens föreskrifter".
Något som fick byggnadskommitténs sekretare Ferdinand Johansson att upphäva sin röst och klargöra "att det var stämman och inte dess ordförande som hade att bestämma över kyrkobyggnaden i Norrfjärden".
Det fanns regeringsbeslut på att den av arkitekten Torben Grut ritade kyrkan skulle ha takspån av trä, ävenså spiran.
Kommittén bytte ut materialet mot kopparplåt, som en "skyddstäckning". Tanken var att spara in på underhållet och även få en lägre brandförsäkring. Allt i avvaktan på att få högre myndigheters godkännande. Dessförinnan hade församlingen begärt att få täcka spiran med eternit, vilket dock avslogs.
De gamla protokollen ger vid handen att det gått rätt livligt till i diskussionerna. Heta känslor var det också vid kyrkostämmorna. Vid en av dem antecknades att en enskild person gjorde sådana utfall mot överheten att ordföranden tvingades återkalla honom till ordningen.
Inför rätta
På våren 1915 beslutade landshövdingen, på uppdrag av justitiekanslern, uppdra åt kronofogden Hjalmar Lönner att anhängiggöra åtal mot Norrfjärdens församlings kyrkobyggnadskommitté, som bestod av F. Edvig Öberg, Harrbäcken, Ferdinand Johansson, Porsnäs, Karl Blomkvist, Rosvik, Isak Backman, Nybyn, Viktor Samuelsson, Kopparnäs och O.A. Nordlund, Sjulsmark för att de utan behörighet låtit kopparbekläda tornspiran på den år 1913 invigda kyrkan i Norrfjärden.
På hösten 1915 och i januari 1916 handlades ärendet vid tinget i Öjebyn. Resultatet av förhandlingarna blev att kyrkoherde Nils Nordberg senare fick resa till Stockholm för att uppvakta myndigheterna för att få uppskov med att byta takbeklädnad och behålla kopparplåten "provisoriskt". Församlingen fick respit till år 1928. Det året förlängdes uppskovet till utgången av 1938.
I samband med kyrkans renovering 1934, då tornspiran farit illa av väder och vind och det blev en ombyggnad, täcktes även den nya spiran med kopparplåt. 1938 fick församlingen nådigt medgivande om befrielse att byta beklädnad på spiran. Det var 25 år efter kyrkans invigning och mer än 20 år sedan byggnadskommittén upplösts.
Stämman sa nej
1934 blev det återigen rubriker i tidningen, i samband med kyrkorestaureringen. I en tid då kyrkoskatten låg på 4:70. Byggnadskommittén ville då avskärma korfönstrets sidopartier. Två av ledamöterna jägmästare Einar Bosaeus, Rosfors och byggmästare August Larsson, Norrfjärden, hävdade att sidopartierna borde avskärmas med masonit till förhindrande av att den gula färgen i fönstret skulle förstöra den nya färgton som målats i koret. Det väckte opinion bland församlingsborna och i elfte timmen kallades till extra kyrkostämma
- Alla har vi tyckt att kyrkan varit vacker. Nu är den dock förändrad till oigenkännlighet hävdade F.Edvig Öberg, Harrbäcken, som var med i byggnadskommittén när kyrkan byggdes och då verkligen stod i blåsten. Han tyckte nu att ändringarna som vidtagits gått för långt.
Avskärmningen förkastades av stämman. Sedermera monterades en ljusramp kring korfönstret och ett stort antal träfiberplattor kom till användning vilket innebar att den vackra lockpanelen byggdes in. Samma var förhållandet med läktarbarriären, där vackra träsniderier blev inbyggda bakom släta ytor.
Kyrkan, som invändigt var vitmålad, fick en mörkare färgton, bänkgavlar och läktarbarriärer marmorerades
I början av 1950-talet var kyrkan åter i behov av reparation. Då konstaterades att syllringen under hela kyrkan var rötskadad liksom bjälklag och bärande balkar under kyrkans golv. Trossbotten hade delvis ramlat ned. Den reparationen blev nästan dubbelt så dyr som det en gång kostade att uppföra hela kyrkan.
Den 2 augusti 1963 träffades kyrkan av blixten och brann ned till grunden.