Håkansökyrkan säljs och verksamheten flyttar
Efter mer än 70 år i egna lokaler i Håkansö, Norrfjärden, stänger snart baptisterna sin kyrka. Kyrkan är nämligen till salu. Men verksamheten läggs inte ner. Den flyttas istället till Lanokagården, intill Ladrike camping, som drivs av en ekumenisk Nordkalottstiftelse.
Evangelisterna Edith Carlsson och Sara Olsson tog sig fram med hjälp av motorcykel.
Foto:
Evangeliska frikyrkan bildades 1 januari 1997 som en sammanslagning av Örebromissionen och Helgelseförbundet/Fribaptistsamfundet och är ett evangelikalt och baptistiskt samfund, med runt 30 000 medlemmar i runt 300 församlingar.
Stiftelsekyrka
Vid Lanokagården bedrivs i dag året runt-verksamhet, efter att förut ha haft tyngdpunkten förlagd till sommaren. Där skall Håkansö baptistförsamling fortsättningsvis samsas med övriga hyresgäster.
- Så fort vi sålt kyrkan i Håkansö flyttar vi dit, säger Yvonne Ignberg en av de aktiva i församlingen.
Hon betonar att församlingen till en början blir hyresgäst för att kanske på sikt bli en del av den stiftelse som driver Lanokagården. En stiftelse med intressenter i förutom Sverige även Norge och Finland.
- Kapellet bör kunna bli en god andlig samlingsplats för bygden och en glädje för dess befolkning.
Det betonades när kapellet den 10 januari 1937 invigdes, på en tomt skänkt av skräddaren Anselm Johansson. Kapellet hade sitt upphov i det evangeliska arbete som startade hösten 1934 i Kopparnäs av evangelisterna Sara Olsson och Hilda Linderoth, i ett samarbete mellan Piteå baptistförsamling och Örebro missionsförsamling.
Gruppen i Kopparnäs lämnade sina offer till Piteå baptistförsamling. Evangelisterna fick matpengar samt pengar till hyra och ved och från Örebro missionsförening. Intresserade samlades till en början i en bagarstuga vilken fick tjänstgöra som möteslokal till
kapellet i Håkansö, då benämnt Ebeneser, byggdes.
Många vedermödor
Byggmästare för kapellet i Håkansö var John Eriksson och John Ström. Bland de frivilliga arbetare som ställde upp, och för att hålla ned kostnaderna, fanns evangelisterna Tor Ek, Hjalmar Lundqvist och Karl Andersson. Från Roknäs kom Johan Boman, Johan Öman, Helmer Bergdahl, Göran Bergdal och Adel Karlsson. Från Öjebyn Odal Videstrand och Karl Strandberg, från Trundavan Linus Rönnqvist och August Ökvist. Bland byggnadsarbetarna var också Anselm Johnsson och Carl Gustavsson
Det första dopet i kapellet ägde rum den 7 februari samma år. Av församlingshistoriken framgår att under de första året ordnades inte mindre än åtta dopförrättningar.
Det var dock inte det allra lättaste att klara dopen. Medlemmarna fick nämligen till en början smälta snö i kittlar och pannor på vedspisen för att fylla dopgraven, som rymde nästan 1 000 liter vatten. Dessutom berättas att dopgraven inte var tät. Ständigt fick den därför fyllas på med nytt varmt vatten. Det hände även att vatten kördes med häst från Alterälven och ibland gavs möjlighet att hämta hett vatten från det intilliggande mejeriet.
I början av 1950-talet ordnades en vattenledning till kapellet och då upphörde problemen. En doppvärmare anskaffades för att värma upp dopvattnet. Centralvärme drogs in i mitten av 1960-talet
Egen församling
Från att ha varit anslutna till Piteå baptistförsamling blev Håkansö egen församling i mars 1937
När församlingen bildades fanns 23 medlemmar och antog namnet Håkansö baptistförsamling. Förste föreståndaren var telefonreparatören K.G. Lundberg, Piteå, som var föreståndare fram till 1939.
Sara Olsson och Svea Josefsson var evangelister första tiden och gjorde "grovgörat" för att vinna nya själar och organisera arbetet. De efterträddes 1937 av Gösta Öman. Därefter har församlingen haft en lång rad såväl pastorer som evangelister.
1938 ordnades det med en utpost i Nybyn, Altersbruk. En fastighet anskaffades och fick namnet Sion. Verksamhet pågick där fram till 1950.
En tid var Håkansöförsamlingen inordnad som utpost till Sjulsmark, vilket inte visade sig vara lyckat varför det blev en återgång till den ursprungliga ordningen.
Bytte namn
- Samlingslokalen har sedan genomgått om- och tillbyggnader. I mitten av 1980-talet gjordes en fullständig om- och tillbyggnad av hela fastigheten, berättar Erik Sköld, Norrfjärden som under många år var medlem i församlingen.
Han var utbildad byggnadssnickare och arbetsledare.
Det omfattande arbetet kostade drygt en halv miljon kronor, men genom de egna insatserna var församlingen inte skyldig mer än
60 000 när arbetet var över.
I samband med ombyggnationen bytte församlingen namn på kapellet. Först beslutades att det skulle heta "Korskyrkan". Efter en tid revs beslutet upp och "Håkansökyrkan" blev det nya namnet, för att markera platsen där kapellet var beläget.
Den i dag styrande generationen är inte rädd för det förflutna utan ser försäljningen och en flytt till Lanokagården som något positivt och eftersträvansvärt ur verksamhetssynpunkt, även om säkerligen en och annan mentalt kommer att få det svårt att efter så många år anpassa sig till ett nytt "boende".
Så jobbar vi med nyheter