Johansson var hemmansägare men titulerade sig gärna nämndeman, efter att en gång ha valts till ett av mest ansvarsfulla uppdrag man kan ta på sig, och vars röst kunde vara avgörande för om en person kom att frikännas eller dömas till fängelse.
Själv ställdes nämndeman Johansson faktiskt en gång inför rätta, i egenskap av ledamot i kyrkobyggnadskommittén för Norrfjärdens kyrka. Kommittén hade nämligen utan behörigt tillstånd låtit med kopparplåt täcka tornspiran till församlingens första kyrka. Den skulle enligt kungligt beslut täckas med träspån.
Johansson ställde då upp som ombud för de övriga i kommittén. I häradsrätten argumenterade han för att åtgärden inte var att anse som brottslig utan mer som en nödvändighet för skyddande av kyrkan. Saken rann så småningom ut i sanden och spiran fick behålla sin kopparbeklädnad.
Det fanns mod, kraft, inspiration, lust och framtidstro i Johanssons engagemang. Han var en person som sträckte på ryggen och som brann för det politiska.
Tongivande ledamot
Ferdinand Johansson var med vid samtliga betydelsefulla möten på den politiska arenan i såväl gamla Piteå socken och senare, efter kommundelningen, i Norrfjärdens kommun. Även om han var jordbrukare hann han ägna han sig åt alla uppdrag han anförtroddes. Många av dem innehade han samtidigt.
Hustrun Augusta, född Holmgren, fick säkert dra det tyngsta lasset hemmavid. Hon överlevde sin man med 12 år och fördes till den sista vilan söndagen den 11 oktober 1953.
Från den agrara verksamheten finns uppgifter rörande mjölkinvägningen av olika besättningar. Där Johanssons besättning uppnådde goda resultat, i en tid när medelmjölkmängden låg på 24,07 kilo. Han hade bland annat kor som lämnade mer än 100 kilo smörfett, vilket betraktades som mycket bra Bland enskilda kor som gav mer än 110 kilo fanns Johanssons ko Liva, med 119,22 kilo smörfett.
Ferdinand Johansson satt före kommundelningen i Piteå sockens skolråd och var distriktsombud för fattigvården i Piteå socken. Han var också ledamot i kyrkobyggnadskommittén för Norrfjärdens första kyrka, vilken invigdes 1913.
När Norrfjärden blev egen församling 1915 och kommun år 1916 blev Ferdinand Johansson tongivande ledamot i kyrkorådet. Han var även tongivande i de flesta av de kommunala nämnderna och styrelserna och satt en tid som ordförande i kommunalfullmäktige och kommunalstämman. Han var kronoombud, godeman, överförmyndare och nämndeman i tingsrätten, huvudman och revisor i Piteå sparbank, satt i styrelsen för Handelsbankens kontor i Piteå. Därutöver verkställde han boutredningar och var flitigt anlitad auktionsförrättare.
Till detta kan läggas bland annat uppdrag i Moderata valmansförbundet och samtliga jordbrukets föreningsorganisationer i Norrbotten .
Läxade upp polisen
Vid ett tillfälle, när mejeriet i Håkansö skulle avvecklas, hade Johansson anförtrotts auktionistuppdraget. Det upptäcktes då att det försvunnit en del saker från auktionsbordet. Johansson öppnade auktionen med att meddela att den person som tillgripit sakerna hade 30 minuter på sig att återställa det försvunna. I annat fall skulle det bli polisanmälan. Det fanns en rädsla för Johanssons fortsatta agerande. En person uppges då ha åkt hem och hämtat sakerna och fick sedan skämmas inför allmänheten.
1928 agerade Johansson, tillsammans med kyrkoherde Manfred Björnegård, för att Norrfjärden skulle bli ett provinsialläkardistrikt. Han argumenterade kraftfullt mot påståendet att en läkare i Norrfjärden inte skulle erhålla tillräckligt med arbete.
Det berättas också att Johansson vid något tillfälle läxat upp fjärdingsman Knut Eriksson ifråga om upprätthållandet av lag och ordning.
Av vad som framgår av gamla handlingar kandiderade Ferdinand Johansson 1910 för de Frisinnade i landstingsvalet, 1911 på en riksdagslista för Frisinnade bondepartiet, vars huvuduppgift var att krossa högerns makt, samt för att senare under 1930-talet återfinnas på just Högerns listor.
1923 splittrades den liberala rörelsen i två partier: det frisinnade och det liberala. Partierna återförenades i Folkpartiet 1934.
I valet 1934 gick högern, de moderata, i Pite älvdal samman i en kartellbildning, De borgerliga, med partibeteckningen Bondepartiet. Där representerade Ferdinand Johansson Piteå och Norrfjärdens socknar. Efter det valet fick Socialdemokraterna egen majoritet i såväl Norrfjärden som Hortlax och därmed minskade Johanssons inflytande.
Rakt på sak
Ferdinand Johansson upplevdes av många som en auktoritär person, rakt på sak, och som ville bidra till att skapa ett samhälle han trodde på. Han ville medverka, påverka och ta ansvar för framtiden.
- Räkna med mig, jag är med, tycks ha varit ord han tagit till sig.
Kyrkoherde Torsten Nilsson liknande Johansson, i minnestalet när han fördes till den sista vilan i september 1941, vid konungsmannen i Lukas 19.
- Han har skrivit in sitt namn på församlingens första blad, konstaterade Nilsson och fortsatte:
- Nu har Gud kallat den mångbetrodde mannen till sig att avlägga räkenskap.
Begravningen var en av de större i Norrfjärdens historia med hundratals församlade. I den likvagnsprocession, som föregick begravningen, fanns två vagnar fullastade med blommor och kransar.