100 år sedan Norrfjärdenborna la grunden för en kyrka

Det var i juni 1910 som grunden lades till Norrfjärdens första kyrka . En stenfot bestående av finhuggen, ljus och jämnfärgad granit, lades på en kallgrund ovan jord. Arbetet kostade 9 980 kronor, och låg 1 800 kronor under kostnadsförslaget.
I ett härligt sommarväder, måndag den 27 juni, samlades minst
1 000 församlingsbor på kyrkplatsen. Det var en efterlängtad dag, fylld av jubel och tacksamhet. Äntligen såg Norrfjärdenborna slutet på de långa kyrkfärderna till Öjebyn.
På den blivande predikstolens plats hade, under grundläggningshögtiden, anordnats en plattform där biskop Olof Bergqvist och hans assisterande präster hade god utsikt över åhörarskaran och kyrkans lagda grund.
Redan en timme före högtidligheten hade byborna börjat vallfärda till kyrkplatsen, som dagen till ära var omgiven av flaggor hissade runt hela Porsnäs.
Man kan verkligen tänka sig in i den stämning och förväntan som låg i luften, när människorna samlades kring den blivande helgedomen. En helgedom vilken i olika sammanhang diskuteras under många år och som man redan under 1880-talet börjat samla in pengar till.
Biskopstal
Högtidligheten denna måndag för 100 år sedan inleddes med psalmen "Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus".
Biskop Olof Bergqvist höll sedan invigningstalet, där han utgick från bibelorden från första Petri brev 2:6 "Därefter heter det ock i skriften. Se jag lägger i Sion en utvald, dyrbarn, hörnsten och den som tror på honom, skall icke komma på skam".
Assisterande präster var domprost Otto Wester, Luleå, kontraktsprosten Ossian Nordenstam, Boden, kyrkoherdarna Alfred Nygren, Nordmaling och tidigare verksam i Piteå, Johannes Nygren, Älvsbyn och Axel Sandin, Öjebyn.
Den senare hade dagen innan under högtidliga former, och i samband med söndagsgudstjänsten, installerats som ny kyrkoherde i Piteå landsförsamling.
Vid kyrkogrundläggningen assisterade vidare komministrarna Nils Anton Nordström och Nils Johan Nordberg, båda i Öjebyn. Den sistnämnde tillträdde 1917 tjänsten som Norrfjärdens förste kyrkoherde i det 1915 bilade Norrfjärdens pastorat. Nordberg avled 1924.
Zinkskrin
Kyrkobyggnadskommittén i Norrfjärden hade dagen till ära införskaffat ett zinkskrin i vilket hade placerats en kopia av kyrkoritningarna, kyrkostämmoprotokoll, en kort historik över kyrkobyggets förhistoria, minnen från den tid då högtiden ägde rum, åtskilliga mynt och exemplar av ortens tidningar. Lådan hade lötts igen och sedan psalmsången tystnat placerats den i grunden över vilken sedan placerades en speciellt tillhuggen sten.
Prästerna fick sedan fatta tag i en murslev och var och en av dem fick sedan lägga bruk över och därmed försluta skrinet under sten.
Avslutningsvis sjöngs unisont "Vår Gud är oss en väldig borg".
De som samlats till högtiden fick sedan en halv timmes rast varefter det blev återsamling. Då talade domprosten Wester över ämnet "Jag skall bo i Herrens hus evinnerligen" varefter Norrfjärdenborna återvände hem till sitt i hopp om att längre fram återigen få mötas till den fullbordade kyrkans invigning
Middagsgäster
Speciellt inbjuda samlades efter grundläggningshögtiden hos handlanden fröken Hilda Lundström till "en riklig och i övrigt utmärkt middag". Dit hade bjudits prästerna med fruar, arkitekt Viktor Åström byggmästare Viktor Johansson från Byske, riksdagsman Bäckström i Håkansö, kyrkobyggnadskommitténs medlemmar samt samtliga vid kyrkobyggnaden anställda stenarbetare.
Hilda Lundström var född i Högsböle och var en tid handelsbiträde innan hon 1889 öppnade en diverseaffär i J.E. Nymans sommarstuga i Norrfjärden. När kyrkbygget kom på tal förvärvade Hilda Lundström en tomt mitt i samhället och öppnade där modeaffär, vilken senare överläts till fosterdottern. Själv drev Hilda Lundström därefter en tid kaférörelse. Hon gick ur tiden 1945.
- Omkring halv fem på eftermiddagen avreste biskopen och domprosten med fruar till Luleå och övriga präster till sina respektive hemorter, meddelades i tidningarna efter grundläggningshögtiden och med slutklämmen: Ett minne blott - men angenämt sådant.
Midsommarhelgen 1913 invigdes den nya kyrkan. Den 2 augusti 1963, en dryg månad efter 50-årsjubileet, blev en sorgens och smärtans stund i Norrfjärden, när den vackra träkyrkan totalförstördes efter ett åsknedslag.
Många upplevde det som om en del av dem själva försvann. Flera ville till en början att kyrkan skulle byggas upp igen precis som den nedbrunna var. Men den kyrka som stod klar 1967 fick ett mera "tidlöst" utseende, i tegel, och även en annan placering. De grundstenar som funnits kring den gamla kyrkan vilka sattes på sin plats i juni 1910 hade då transporterades bort.