Skeppsgossen bytte signalerna mot noter
Fru Musica hade i S. Ronald Norberg, Piteå, en hängiven dyrkare. Han var under många år en profil i Piteås musikliv. De många stunderna vid instrumenten resulterade även i flera S.R. Norberg-signerade kompositioner.
S Roland Norberg, kantor.
Foto: Piteå Museums bildarkiv
- I musikaliskt och konstnärligt avseende står den på ett högt plan och därför tål en jämförelse med vilka moderna alster som helst i denna genre, ja, utgör en behaglig jämvikt mot den moderna jazzmusikens tingeltangel, kunde man läsa i Piteå-Tidningen.
Det påpekades att texten var anslående, musiken melodisk och att valsen enligt fackmäns uttalande kunde slå igenom varhelst den introducerades.
Valsen var satt för piano, dels orkester och introducerades förutom i de skandinaviska länderna även i Tyskland och Amerika.
- Den har också varit helt kort ute på dansmarknaden och har börjat göra sig populär, berättades det när Norbergs komposition introducerades.
Ville man pröva på stycket, genom en pianoedition, kunde den intresserade få ett häfte för ett pris av 1:80 hos Musikcentralen.
Musikcentralen, en musikaffär som öppnade i mitten av 1920-talet i Piteå, i järnhandlare Wilhelm Westlings butik, in på gården, ägdes av Nils Cedergren från Storfors. Han förde även ett rikhaltigt lager av musikalier. Senare i livet blev Cedergren vapenhandlare.
Jubileumskantat
När Piteå läroverk 300-årsjubilerade under högtidliga former samma år, och under medverkan av biskop Olof Bergqvist, fanns Norberg med på ett hörn. Han ledde skolans elever i sång och musik. Huvudnumret var en skolan tillägnad kantat för kör och orkester tonsatt av Norberg.
Kantat betyder sjunga och betecknar en måttligt lång komposition skriven för solosång, kör och orkester, med berättande text.
- Kantor Norberg gör sig säkerligen förtjänt av en offentlig eloge för det utmärkta sätt varmed sång- och musikundervisningen bedrivits vid samskolan varom musikuppvisningen otvetydigt bar vittne, konstaterade Piteå-Tidningen i juni 1927.
Ser man tillbaka på S. Ronald Norbergs långa karriär, (S står för Sigfrid) där han blev en musikveteran i Piteå, kan konstateras att han genom åren skrev ett stort antal sånger, körmusik och musik samt arbetade som dirigent, pianist och organist i olika sammanhang, med den klara föresatsen att markera att körsång inte bara skulle vara ett läte.
Det blev en stor utmaning för honom att under många år stå i spetsen för Piteå sångarförbund, samla sångare till repetitioner och konserter.
Från 1921 och fram till sin död 1974 levde han sitt liv med musiken, och hela tiden med en drivkraft framåt.
Allt talar för att han såg det som en otrolig upplevelse att få vara dirigent, där han kände att han hade kören ute i sina fingertoppar, som ett instrument han kunde spela på. Samtidigt som han ville få människor att tycka, känna och framför allt uttrycka samma sak.
En trotjänare
S. Ronald Norberg var född i Pajala. Efter skolåren i Haparanda fick han anställning vid skeppsgossekåren i Karlskorna. Efter två år där kom han till flottans station i Stockholm. Som förste signalman lämnade han år 1913 flottan och övergick till musiken.
Norberg studerade under sin utbildning för framstående pedagoger, såsom professor Lejdström, professorskan Ekholm och operasångare Lennartsson. Efter kyrkomusikaliska studier tog han sin kyrkosångarexamen 1918 och organistexamen 1923. Sina färdigheter kompletterade han genom tal- och sångpedagogiska kurser och dirigentkurser.
Från 1921 och fram till pensioneringen 1955 var han sång- och musiklärare i Piteå. Även en tid kantor och organist i kyrkan. När han drog sig tillbaka från de pedagogiska sysslorna hörde han till de verkliga trotjänarna och veteranerna.
Vid sidan av lärare- och kyrkomusikertjänsten hann Norberg med ett förtjänstfullt arbete inom Piteå sångarförbund i vilket han fungerade som dirigent sedan 1922.
Norberg var dessutom verksam som kompositör och en del av hans arbeten utkom även tryckt.
Han utövade också en omfattande privatundervisning i musik.
I Piteå sångarförbund framgår av korrespondens, protokoll och tidningsklipp att Norberg lade ner ett omfattande arbete. Långa tider var han även körens dirigent.
Gamla anor
Körsången i Piteå har gamla anor. I början av 1900-talet blommade den ut för att sedan uppleva ett sviktande underlag. I mars 1915 tycks sångarverksamheten i Piteå ha gått i stå. Under rubriken "Vad saknas i Piteå" berättar signaturen Jag i Norrbottens-Posten bland annat: "Så hade vi senast i fjol vinter en sångförening, som gladde oss Pitebor och även landsbor med några konserter då och då, vanligtvis åtföljd av ett trevligt samkväm på ett eller annat matställe med någon glad bit som mellanrätt". Den föreningen har också somnat.
Slutklämmen i referatet över avsomnade aktiviteter i Piteå var:
"Men hä´jär rent å marktjen (märkvärdigt) hva Pitstan liknar en idisslande ko. På bete, liggande. En het sommardag."
Under Ronald Norbergs tid hade Piteå sångarförbund - som senare upplöstes - inte mindre än 125 sångare.
1930-, 1940-, och 1950-talen var något av körsångens guldålder. Sångarna samlades träget och troget under vinterhalvåret till övning av de sånger man framförde i den egna kören
Så jobbar vi med nyheter