Gjutare Norberg bars i "gullstol" efter slutat värv

Han fotograferades först framför lastbilen, på vars framsida hade hängts ett plakat med ordet "Muck". Sedan blev det en bild där Oskar Norberg omgiven av kamrater bars på en stol upp till brotrappan i Munksund.
I dag finns inte många som minns den hemfärden. Flertalet av de som då omgav Oskar Norberg har gått ur tiden. Själv lämnade Norberg det jordiska tio år senare, i februari 1964.
Bilden visar även på det goda kamratskap som utvecklades på den tiden vid industrin. Man var mera tillsammans, det blev som familjeband.
För Oskar Norberg var denna septemberdag 1954, som folkpensionär, slutet på en småkrokig folkhemsresa. Där han sedan under sina återstående kommande dagar fick minnas glädje, sorg och hårt arbete i en nostalgisk blandning. Då han fick vara med att bygga upp det svenska välståndet genom att slita för såväl familj som de ideal han trodde på.
Bilden av Oskar Norberg på väg hem från sin arbetsplats, gjuteriverkstaden, åskådliggör förändringar och en person som gjorde vad som förväntades av honom och som även vågade ha en egen åsikt och stod upp för den.
Förvärvade kunskaper
Oskar Norbergs vagga stod i Luleå, men han lämnade ganska snart födelsestaden.
Han lärde sig gjutaryrket genom praktiskt arbete vid Luleå varv, men drogs sedan söderut. 1967 lades för övrigt Luleå varv slutgiltigt ned.
Oskar Norberg var en tid vid vagnfabriken i Falun, där det tillverkades först ånglokomotiv och sedan elektriska lok fram till 1977. Fram till 2008 hade Scania sin verksamhet där för tillverkning av axlar till lastbilar.
I Falun hade han också sin första djupa kärlekshistoria, vilken resulterade i sonen Erik. Olika omständigheter bidrog dock till att det aldrig blev något äktenskap.
Norberg var även på andra platser för att ta till sig lärdomar i gjuteriyrket, innan han återvände norrut. Hans förvärvade kunskaper kom väl till pass när han omkring 30 år gammal fick anställning vid gjuteriet i Munksund, för reparation och tillverkning av sågverksutrustning, för montering och reparation av större maskiner. Han blev senare gjutarmästare.
Hyllningsceremoni
På sin sista arbetsdag blev han också föremål för en hyllningsceremoni. Svetsaren Rudolf Aldrin talade för arbetskamraterna, sågverksarbetaren Sigfrid Lidman talade för arbetarkåren i allmänhet och fackföreningen i synnerhet och platschef Herbert Persson harangerade den avgående veteranens för hans slit i bolagets tjänst.
- Den utveckling som skett på alla områden sedan jag 1916 kom till Munksund och det arbete som sedan skulle bli livslångt är nästan ofattbart, uttryckte sig Oskar Norberg vid sin pensionering.
Det påminner om historien om en av Munksundsbolagets disponenter som vid ett tillfälle kom förbi en trotjänare som höll på med att tömma en spånficka. Han stannade och sade:
- Ni som är så gammal har väl arbetat ganska länge här?
- Jadå, svarade trotjänaren, varje dag sedan sågen byggdes, men när det har varit strejk har jag varit hemma.
Semester okänt begrepp
När Oskar Norberg började hade han 10 timmars arbetsdag . I en tid när sågverksförvaltaren aldrig förde något sakligt resonemang med en arbetare. Semester var ett okänt begrepp.
Detta var under år då en arbetare alltid hade utsikt att komma till två gårdar, fattiggården och kyrkogården.
- Med vilken glädje mottag man inte i början på 1920-talet den ynnest bevisning som fyra dagars semester utgjorde, påpekade Norberg.
Sina politiska rottrådar hade Oskar Norberg alltsedan unga år fästade i arbetarrörelsen och socialdemokratin.
Han fanns med i de socialdemokratiska organisationerna i Munksund . Som en naturlig konsekvens beklädde han under en rad av år förtroendeposter inom styrelsen.
Att vara fackligt organiserad såg han som en arbetares första plikt.
Han fanns även med i Folkets husföreningens verksamhet. Hade även där styrelseuppdrag. Även kooperationen låg honom varmt om hjärtat och återfanns en tid bland de ledande.
Aktad, avhållen och respekterad kan sammanfattas om Oskar Norberg.
Familjen
I Luleå gifte han sig år 1911 med Hulda Öberg från Kopparnäs, som gick ur tiden 1965, drygt ett år efter maken. I Luleå föddes barnen Gunnel (1912-2005), gift Winblad von Valter, Birger (1913-2003) och Bertil (1915-1983).
I Munksund föddes sedan Karl-Gustaf (1917-1975), Arne (1921), Eina (1923) , gift Wikstén och Tor-Gösta (1927-1989).
Alla pojkar Norberg började sin yrkesbana vid Munksundsindustrin, Birger och Kalle var i gjuteriet, Bertil och Arne i fabriken och Tor-Gösta som kontorist. Bertil och Arne övergick senare till kooperationen och Tor Gösta fick anställning hos stiftelsen Hyresbostäder. Birger blev vaktmästare och Kalle slutade sin yrkesversamma tid inom brandkåren.
Eina var i klädesbranschen och Gunnel kom småningom till köket i vid Furunäsets sjukhus.