Efter 48 år till sjöss har Torsten ankrat upp för gott i Munksund

I dagligt tal kallas de som arbetar till sjöss för sjömän. Torsten Berg har under åren på de sju haven varit motorman, matros, salongsuppassare, andre kock och kocksteward.
Som de flesta sjömän är han en fantastisk berättare. Säkert är det en och annan som hört vad han upplevt eller åtminstone hört redogörelser för insatserna för de många rederier han tjänat genom åren, med äventyr på hav, i dimma och oväder.
Landbacken i Munksund har ändå alltid haft en särskild plats i Torsten Bergs hjärta även om han, som i visan "älskat havets våg" och numera mera nynnar på "Det var en gång en sjöman".
Det var i april i fjol som Berg gick i land.
- Det var en omställning som hette duga. Jag har mer eller mindre klättrat upp efter väggarna och haft resväskan packad och klar. Nu har jag blivit kvitt "abstinensbesvären", vant mig och ställt undan väskan för gott, säger Berg.
Det var 1959 som han första gången kom i kontakt med en båt, en bogserbåt i Munksund.
-Skepparen tyckte jag var för liten att mönstra på. Så det blev inget den gången.
Torsten Berg gav inte upp.
Klasskillnad
1961 klev han ombord på bogserbåten Munksund 10. Sedan blev det Assis bogserbåt Royal, innan han tog steget fullt ut till handelssjöfarten.
- Visst fanns det till en början stunder då jag ville lämna sjölivet. Tala om klasskillnader mellan manskap och befäl.
Torsten Berg erinrar sig ett tillfälle när han av misstag hamnade hos kaptenen.
- Nu är du här, men hit kommer du aldrig mer.
Med de orden avvisades han av befälhavaren.
Klasskillnaden bestod i stort fram till 1974.
- Det kunde hända att kaptenen beordrade någon att gå akterut med orden att säga till "packet" att utföra order.
En tid då det var salonger, befäls- och underbefälsmässar, köksmäss och manskapsmäss.
Torsten Berg fortsatte att segla för olika rederier. Genom åren har det blivit ett tiotal rederier. Han har trafikerat de flesta hamnar världen runt och färdats jorden runt flera varv.
Borta hemifrån
På en av båtarna fanns 16 olika nationer representerade.
- Det var inte alltid man, under flera månader till havs, kunde prata med kamraterna på grund av språkproblem.
De sista 25 åren var Torsten Berg kocksteward och hade hand om grytorna i köket.
I egenskap av kock var han en populär person.
- Ibland kunde det hända att kaptenen beordrade att båten skulle gå tidigare från någon hamn. Visst hände det då att någon råkade bli frånseglad. Men dessförinnan hade kaptenen försäkrat sig om att kocken var ombord.
Det blev långa tider då han inte fick trampa hembygdens mark.
- 13 jular i sträck var jag till sjöss. Minst 25 år har jag firat jul borta från hembygden
Han lagade tre mål mat om dagen, skötte mässen, tog hand om fartygstvätt för bortåt 15 man. Det blev ibland många arbetstimmar, i säng sent och upp i ottan.
- Men jag har trivts med mitt arbetsschema.
När det mellan passen var dags att gå i land så var det under några år inte självklart att förlägga långledigheten till föräldrahemmet i Munksund. Åren 1988-1994 vistades Torsten Berg långa tider i Ohio, USA.
Tankexplosion
En lördag i juli 1972 minns Torsten Berg alldeles speciellt. Den dagen bjöd på dramatik.
- 8 juli sex minuter över tre för att vara exakt. Då small det ombord på Sahlénägda båten Seven Seas på väg från Persiska viken till Rio Janeiro i Brasilien.
Jag satt inne hos en av reparatörerna då vi fick höra tre smällar. Vi såg sedan hur hela fördäcket rullade upp som en konservburk. Vi var bortåt 40-talet man ombord. Det började brinna i tankbåten. Det här var före de slutna systemens tid. Livbåten hissades ner, alla förberedde sig för att överge båten. SOS gick ut, båten började ta in vatten och ställdes sig på aktern, Men efter två dramatiska timmar fick vi bukt med branden, kunde börja pumpa ur vatten. Styrmannen kunde slå på "dead slow", så sakta som möjligt utan att förlora styrfart. Sakta tog vi oss in till närmsta hamn. Båten reparerades provisoriskt och kunde gå vidare. Jag hängde med till Lissabon, där jag mönstrade av.
Det har funnits andra mörka tider i Torsten Bergs liv. En tid när spriten höll på att knäcka honom, då det ansågs vara hygglig att bjuda och många ombord gärna såg till att en flaska hängdes ut och att man skulle ha sig något innanför västen.
Men för 30 år sedan såg Torsten Berg döden i vitögat, tog varningen på allvar och slutade supa. Istället blev det fysisk träning. Det har han fortsatt med, för att hålla sig i god form.
Hemma i Munskund har han nu börjat lyssna på alla de band med musik han samlat på sig genom åren, band han förvärvat i olika hamnar under alla färder.
- Jag har samlat på mig band sedan slutet av 1960-talet. De flesta har jag ännu aldrig hört. Dessutom har jag en annan hobby, gamla bilar, avrundar Torsten Berg.