Sågverksinspektorn åtalades för export av undermåligt virke

I en tidigare Återblick kring Munksundsindustrin, publicerat 13 april, berättas om den inledande tiden för den 150-åriga SCA-sågen. Här fortsätter historien, fram till modernare tider. Sågens historia belyses i ett ytterligare avsnitt, då även 50-årsjubilerande pappersbruket är med på ett hörn.

Munksunds sågverk i förgrunden. I bakgrunden ses sulfatfabriken.

Munksunds sågverk i förgrunden. I bakgrunden ses sulfatfabriken.

Foto:

MUNKSUND 2011-04-18 06:00

En ny bolagsordning för sågverket i Munksund fastställdes år 1891. Bolaget hade då sitt säte i Munksund. Styrelsen utgjordes av grosshandlarna Per Magnus Wikström och Carl Wikström, Stockholm samt grosshandlare Henrik Johan Sundström, Munksund och född i Gäddvik, Luleå.

Inspektor vid sågen detta år var Hilding Norrman som för övrigt åtalades för export av undermåligt virke, vilket tagits i beslag av jägmästare H. Lagerqvist.

Rätten meddelade i sitt utslag att det undermåliga virket, vilket utgjorde 2 500 standards, skulle förverkas till staten. Norrman fick även punga ut med 353 kronor och 47 öre för Lagerqvists kostnader vid beslaget, en summa som i dag motsvarar närmare 19 000 kronor.

H.J Sundström blev för övrigt 1891 den förste disponenten, verkställande direktören i Munksunds sågverksaktiebolag. I juli 1901 frånträdde han chefskapet och avled i december samma år. Han efterträddes av jägmästare Hugo Westberg.

Munksund och Skuthamns ångsågar ställdes 1891 under samma ekonomiska ledning. Bolaget såldes till ett konsortium bestående av grosshandlare Per Wikström, Stockholm, generalkonsul H. Davidsson, konsul Oskar Ekman och en grosshandlare Wijk i Göteborg. Köpesumman uppgavs vara drygt en miljon kronor. Av annons framgår att de båda bolagens stämmor hölls den 12 juni å Per Wikström juniors kontor i Stockholm.

Försäkrade arbetarna
I en notiskommentar till Gällivareverkens försäljning sägs att Skuthamns ångsåg AB fått Munksundssågen och andra verk och skogar vid Pite älv på köpet, för en uppskattad summa av 1,5 miljoner kronor.

1892 försäkrade Munksunds, Skuthamns och Piteå ångsågar samtliga sina arbetare i olycksförsäkringsbolaget Norden för 1 000 kronor vardera. Arbetarnas antal utgjorde då vid Munksund 304, Skuthamn 161 och Lövholmen 58.

Sågverksbolagen annonserar samma år att deras skogsarbetare bör ta andra erbjudanden om jobb eftersom priserna varit för höga vid skogsauktionerna på domänskogarna och bolagen inte haft råd att köpa råvara. Även avverkningarna inom andra områden skulle minska.

År 1900 togs en liten mekanisk verkstad i bruk för reparationer och andra arbeten av mindre omfattning. En ny ångpanna, som utvecklade 45 hästkrafter, sattes in i sågen och ersatte den gamla som utvecklade 15-20 hästkrafter. Det året skeppades från Munksund och Skuthamn cirka 18 000 standards virke.

1901 överlåter Munksundsbolaget bolagsaffären till Helmer Sundström och Rolf Löfgren

Brädgården totalförstördes
Cirka 4 000 standards sågade trävaror förstördes när Munksunds brädgård totalförstördes vid en brand 5 juli 1903. Sågen var i fara men kunde räddas. Stora insatser gjordes även för att rädda upplagen vid Skuthamnssågen och Munksunds herrgård samt närliggande bebyggelse. Förutom Skuthamns och Munksunds arbetare och tjänstemän deltog 200 man från Storfors i släckningen. Dessutom skickades sprutor och manskap från Piteå.

Flodsprutor fanns på båtarna "Frey" av Munksund samt Storforsbåtarna "Piteå" och "Framåt". Till deras hjälp kom även Örviksbolagets räddningsångare "Industrie" som var försedd med en kraftig flodspruta. De vid kaj liggande lastångarna bogserades ut på redden, där en brigg "Henrik Moll" antändes. Elden släcktes dock innan den hann göra nämndvärd skada. Vid tillfället låg på redden ett tiotal fartyg. Alla bolagets spinkkajer förstördes då de brann ner till vattenytan.

I bolagets ägo denna tid fanns även bogserbåten Ophelia, Skuthamn, Thyra och Tärnan.

För att hålla priserna uppe på sågade trävaror följde Munksundssågen Sågverks- och trävaruexportföreningens rekommendation att begränsa produktionen under 1903 och 1904.

Sistnämnda år fick för Munksunds AB nya ägare. Aktiemajoriteten såldes av Per Wikström junior till ett konsortium bestående av direktörerna Th.R Thuresson, och E.A. Enhörning, disponenten H G Huldt, fondmäklaren A. Hall, disponenten Stackell med flera.

Badhus för personalen
1905 blev K E Friman, anställd som kontorschef hos Henrik Holmberg i Sundsvall, disponent. Förvaltare blev Tycho Tidblad, Östersund.

1906 lämnade inspektor J Stenman sin tjänst hos Munksunds sågverk för att på gamla dagar slå sig ner i Piteå, efter 34 år på platsen

Samma år bytte Munksundsbolaget på nytt ägare. Aktiemajoriteten i bolaget hade, enligt Norrbotten Allehanda, av direktör Enhörning i Sundsvall sålts till konsul K.E. Unander-Scharin i Umeå. Enligt Svenska Telegrambyrån hade aktiemajoriteten i Munksundsbolaget förvärvats av Ytterstfors trävarubolag.

1907 valdes till styrelse vice konsul E Unander Scharin och jägmästare N G Ringstrand, Umeå, samt disponent Uno Norman, Ytterstfors, Byske med förvaltare P Norman, Ytterstfors och disponent H.E. Hammarberg, Sund till suppleanter.

Detta år berättar Norrbottens Posten att "som ett bevis för den omtanke förvaltningen vid sågverken visar sina arbetare har ett badhus för sågverkspersonalen nyligen uppförts vid de båda verken".

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om