Två timmars prat runt köksbordet är inte mycket. Men spännande. Att möta en namne som ska till att fylla 100 år. Tänka sig, 100 år. Tänka sig att ha levt i mer än 876 000 timmar. Hur summerar man ett sådant liv på två timmar?
Ordet fantastiskt säger mycket. Glimten, skrattet och allvaret säger mer. Men Bertil Sundqvists gestalt säger mest.
– Jag är nog yngre än jag ser ut i dag, urskuldar sig Bertil när jag Bertil hälsar på i Bertils hem i Moskosel, ett hem som han byggde 1947 och beviljades lån med 10 000 av SCA-chefen och bankföreståndaren Fredrik Klingspor.
Bertil hade sovit lite dåligt natten innan och haft mycket att göra dagen före.
Men när jobbet kommer på tal piggnar Bertil till, och börjar med att hylla sin före detta chef Fredrik Klingspor.
– Han var som en far för mig. Han stod vid min sida när det var kris.
Bertil Sundqvist var ju bara 13 år när han blev faderlös. Han fick dra ett tungt lass där hemma i bolagshuset vid Bommen, väster om Moskosel. Bertil fick se till att skaffa mat till korna, löv till fåren och ved till huset.
Men en sak minns han med vällust från den tiden. Han hade ju gått och åkt skidor till skolan i Moskosel. Nu hade han ensam ansvaret för gårdens häst, så ha körde häst till skolan.
– Det var många som var avundsjuka, jag hade ju mycket att köra med, säger han.
Familjen hade en fristad i huset ett år efter faderns bortgång. Sen gick flytten till Moskosel.
20 år gammal fick Bertil förmånen att gå ett år på Sunderbyns folkhögskola.
– En fantastisk tid, man var så ledig och så fri och jag lärde mig så mycket, bland annat att bli kompis med medmänniskorna.
Det blev 37 år för SCA och så skötte Bertil Malmesjaurdammen för Bålforsens Kraft i 25 år.
Minnena är många och klockrena. Han minns med välbehag turerna på Piteälven med Arvid Alakangas i båten.
– Arvid tog aldrig några risker, allt var så säkert, berättar Bertil.
17-milaresor med moped i 30-gradig kyla till skogstaxeringsjobb var väl inte fantastiskt precis, men det gick. Liksom de dygnslånga arbetspassen i flottningen med blöta kalla kläder och ingen mat.
Sådant härdar. Bertil tror att det är delvis den bakgrunden som gjort att han blivit så pass gammal som han blivit. Han har hållit i gång utan att vara renlevnadsmänniska.
– Jag har snusat och jag har rökt i 60 år. Visst har jag supit också, men aldrig så att jag har behövt ”fira” från jobbet.
Bland intressen som fiske med mask i Abmorälven, skidåkning och jakten med hunden Tuff så har Bertil Sundqvist haft ett stort intresse för ekonomi. Exempelvis så vann han Sparfrämjandes tävling som gick ut på att göra en budget för fyra personer. Han fick en plakett och 200 kronor i prispengar.
– Jag var nog lite mallig för den segern. Det var ju 150 personer som deltog.
Några större kap har han inte gjort på aktier, men visst har det blivit lite plus. Och efter pensioneringen fram till 85 år fyllda sysslade Bertil med skogsaffärer. Han köpte mindre poster och avverkade. Virket kördes fram med snöskoter-
– Jag hade en Sno-tric dubbelbandare som jag köpt för 2000 kronor. Jag använde den i tio år och sålde den för 1500. Det var väl en bra affär, säger Bertil och lyser upp.
När Bertil ska berätta om mötet med doktor Wallquist i Arjeplog dyker busglimten fram.
– Jag hade trampat på en spik och det inflammerade. Doktor frågade ju varför jag inte kommit tidigare och då sa jag; ” Jag måste ju trampa på spiken först…”
Bertil Sundqvist är nöjd med sitt liv och han tycker att han fått prova det mesta.
– Jag har provat allt utom att vara barnmorska och flygpilot. Jag tycker att jag lyckats i mitt liv, men man kan ju inte få allting.
Bertil Sundqvist noterar att alla hans jämnåriga är borta. Det är inget som bekymrar honom.
– Nej, hjärnan bjuder på så mycket. Och man får nya bekantskaper.