Rune föddes i Alvik 1940 och var äldst av tre bröder. Han växte upp i familjen med mamma Rut och pappa Georg och bröderna Sören och Gunnar. Endast 7 år gammal drabbades Rune av en stroke, som påverkade höger sida. Hans positiva attityd gjorde att han aldrig drog sig för att arbeta praktiskt och var aktiv.
Skolgången började i hembyn och sedan realen i Luleå och ”Latinlinjen”. Det var främst en språklinje, där han läste: grekiska, latin, franska, tyska, engelska och även lite historia och biologi. Sedan bar det vidare till universitetet i Uppsala, vilket var ovanligt. Rune var den första i Alviksbyn som tog sig dit.
Några män i byn startade en fond för att hjälpa Rune att studera vidare. Han läste en teologikurs på tre år, som egentligen var gjord att läsa på fem år. Sedan läste han historia. Rune trivdes bra i Uppsala. På senare år tog Rune licentiatexamen i religionsfilosofi. Många Pitebor känner igen Rune som lärare på Strömbacka, i religion och historia. Han pendlade även till Arvidsjaur där han undervisade i filosofi. Rune trivdes bra och var ofta en omtyckt lärare.
1967 gifte sig Rune och Margareta. Paret träffades i Alvik, där Margareta arbetade som evangelist. Margareta kommer från Östra Ryd, nära Söderköping. Rune och Margareta har sedan bott i Malmberget och i Piteå. Paret fick tre barn, Karin, Britta och Anna. Vi minns Runes kärlek till familjen, som med tiden även omfattade tio barnbarn och tre barnbarnsbarn.
Rune och Margareta var aktiva i Missionsförsamlingen i Piteå och på senare år medlemmar i Elimkyrkan i Örnsköldsvik. Rune sjöng i kör, både som ung och vuxen. Han var engagerad i arbete för välgörenhet, mission och miljö.
På sommarloven har familjen vistats i Margaretas hemtrakter och bott enkelt nära naturen i ett gammalt torp. Att vara i “Torsjötorp” var något hela familjen uppskattade. Det var inte sällan utflykter med familjen. Rune tyckte om att vara ute i naturen och plocka bär, fågelskåda och fotografera. Rune har ägt två hundar, som betydde mycket. Ett stort djurintresse har förts vidare till barnen.
Rune uppskattade nära kontakt med familjen. Han hjälpte barnen och skjutsade till fritidsaktiviteter och kompisar. Vi minns Runes kärleksfulla generositet och omtänksamma sätt.
Familjen är inte ensam om att sakna Rune och är tacksam för all omtanke och vackra ord som visats honom vid hans bortgång.
Vila i frid, kära Rune