Minnesord: Linnéa Östman

Vår älskade mamma, mormor, farmor, mormorsmor, farmorsmor och svärmor Linnéa Östman lämnade oss den 18 januari, 95 år gammal. Mamma föddes 1927 i Ramvik, Ångermanland och utbildade sig så småningom till småskollärare i Härnösand. Under hela sitt liv hade mamma ett stort intresse för sång och musik och genom musiken träffade hon vår pappa Sune från samma by. De gifte sig 1954, flyttade till Älandsbro och fick sedan oss två barn. 
1965, när vår pappa utbildat sig till musiklärare på Framnäs, flyttade hela familjen till Öjebyn där mamma och pappa blev kvar resten av livet. Mamma arbetade som lågstadielärare på Centralskolan i Öjebyn fram till sin pension.
Förutom sång och musik var mamma intresserad av natur, blommor och handarbete. Åtskilliga är de utflykter i skog och mark som vi följt med på under vår uppväxt. Mammas nyfikenhet och vilja att lära nytt har präglat oss. Hennes sätt att stilla föra fingret över slingriga vägar i en kartbok, att titta på fåglar och växter i vältummade böcker och sedan berätta för oss om vad hon läst, sett eller upplevt är något som vi minns som något väldigt fint.
Efter pensionen fortsatte mamma leva ett aktivt liv. Mamma var kyrkligt engagerad hela livet. Längtan att upptäcka nya platser gjorde att mamma och pappa ofta reste runt med sin husvagn. Senare reste de också i Europa i buss tillsammans med en väl sammansvetsad vänkrets. Mamma och pappa var aktiva i Norrfjärdenkören och mamma fann också mening och glädje i att hjälpa till med barntimmeverksamheten i Öjebyn. 
Efter pappas bortgång sålde mamma huset i Öjebyn och flyttade till lägenhet. Här trivdes mamma och hon fick snabbt nya vänner och hon beskrev ofta att hon hade en fin samvaro tillsammans med sina lägenhetsgrannar med många skratt och förtroliga samtal. Det är så vi minns henne, glad, positiv och med lätt till skratt.
Vår mamma hade en förmåga att se det stora i det lilla. Ingen kunde som hon så innerligt berätta om en text som någon läst i kyrkan. Ingen kunde som hon beskriva hur hon upplevt en god middag eller beskriva en plats som hon besökt. Att kunna se det stora i det lilla är både en gåva och ett förhållningssätt till livet, det bär vi för alltid med oss i våra hjärtan.
Mamma, du fattas oss.
Barnen Karin och Åke