Min kära syster Lillian avled den 19 mars, en månad innan hon skulle ha fyllt 76 år. Hon föddes i Boliden, föräldrar var Erik Valfred (EV) Forsgren och Gertrud Forsgren (född Carlsson). Fadern kom från Robertsfors och modern från Sollefteå, men träffades och gifte sig i Boliden, där Lillian också växte upp i sin tidigaste barndom, som andra barnet.
När Lillian kom i skolåldern hade familjen just flyttat till Vallsta i Hälsingland och gick där i skolan från och med ettan till och med sjuan, och fick många goda kamrater både i skolan och i grannskapet. Sen blev hon mycket omtyckt barnflicka/hushållerska flera år i en lärarfamilj på orten. Därefter studerade hon på folkhögskolor i Gästrikland (Vesterbergs) och Dalarna (Fornby). Hon skaffade en bil, men råkade mycket snart ut för en bilolycka, som gjorde att hon aldrig mer satte sig bakom ratten.
I och med studierna flyttade hon från Vallsta och föräldrahemmet och till arbeten på andra orter, mestadels inom vård och omsorg. Hon hamnade så i Stockholm där hon bland annat arbetade på Karolinska sjukhuset. Det var också i Stockholm hon träffade sin blivande make, Rune Lager. Och bosatte sig i Blackeberg. Maken hade med sig ett par ”bonusbarn”, som det heter numera, Anna och Mats som uppfostrades hos Lillian, och 1976 föddes sonen Magnus. Förutom familjen/barnen så förvärvsarbetade hon också i varierande grad, till exempel som butiksbiträde. Men var också sjuklig.
Familjen bodde flera decennier i Blackeberg, men skaffade med tiden en sommarstuga i Ekerö, nära Drottningholms slott. Där tillbringade de en del tid på somrarna. Sonen Magnus liksom Anna och Mats växte upp och Magnus studerade juridik. Lillian gillade naturen, speciellt att gå i skogen och plocka svamp och bär, och hon var bra på att laga god mat.
Intresset för svampplockning och matlagning fick hon från mamma Gertrud.
Hon hade bra handlag med och var omtyckt av barn, och vänsäll och social.
Åren gick, föräldrarna, som flyttat till Bollnäs, gick bort 1982 redan, och maken närmade sig pensionsåldern, de sålde sommarstugan och lämnade lägenheten i Blackeberg och köpte en villa i Horndal, Dalarna, kom allt längre från släkt och vänner. Lillian blev alltmer sjuklig. Rune avled.
Lillians hälsa försämrades ytterligare, hon kunde inte arbeta som förr, rörligheten begränsades och villan såldes och Lillian fick plats på ett trygghetsboende i Avesta. Det konstaterades att hon hade Parkinsons sjukdom (som sin mor), som alltmer förvärrades. Flyttade till äldreboende med full service, och de facto på sjukhus där hon efter en plågsam tid slutligen insomnade.