När mamma var sju år fick hon scharlakansfeber och isolerades tillsammans med några syskon i sjukstugan i Junosuando. En natt hörde hon hur det knackade på fönstret och en röst ropade att ett barn fötts i släden. Mamma brukar säga att det var då hon fick tanken på att bli barnmorska. Hon var också mycket intresserad av skolan, så när hon vid 16 års ålder åkte till Kävesta folkhögskola utanför Örebro för att studera, var det med barnmorskeexamen i blicken.
Innan Kävesta arbetade hon som kafébiträde hos fröken Nord i hembyn. Det var ett bra jobb, inte minst för att det ingick ett eget rum på vinden. Här kunde mamma vara för sig själv och inte alltid vara till hands i hemmet. Som äldsta systern bland elva barn fick hon ta stort ansvar och flickorna gjorde mycket i hushållet.
På Kävesta var mamma Irma en av de yngsta eleverna och hon trivdes mycket bra med alla sin kursare från hela landet. De gjorde långa cykelturer och spexade ofta. Över huvud taget blev mamma mycket väl omhändertagen av skolan. För att komma in på Barnmorskeskolan behövdes lasarettspraktik. Det fick mamma på BB i Örebro och även här var hon yngst. Så ung att personalen inte berättade om hennes ålder för överläkaren.
1947 kom så mamma in på Barnmorskeskolan i Göteborg och 1949 tog hon sin eftertraktade examen. Hon hade delvis finansierat studierna med ett stipendium från Norrbottens läns landsting. Villkoret var att hon skulle återvända till Norrbotten efter examen. Hennes första förlossning ägde rum på nyårsafton i en utdragssoffa i Lovikka. Sedan blev det tjänst i Överkalix och på BB på sjukstugan i Arvidsjaur. Där träffade mamma Irma sin blivande make Harald, som hade spanat in henne på dans och vid besök på BB. 1951 gifte sig mamma och pappa i gården Råmyran i Lillpite.
Mamma blev verkligen landstinget trogen. 1955 flyttade familjen, nu utökad med dottern Ewa, till Piteå där mamma fått en tjänst på BB. Så småningom föddes Linnea och vid fyrtio års ålder läste mamma in en sjuksköterskeexamen i Boden vilket så småningom ledde till en tjänst som avdelningsföreståndare på BB. Mamma blev kvar på BB i Piteå till sin pensionering 1990.
Mamma hade alltid många järn i elden. Harald växte upp i ett hemman i Åträsk, Lillpite. Detta hus blev familjens sommarstuga och där trivdes mamma väldigt bra. Otaliga är de resor som Irma och Harald gjorde till fjällen för att fiska och för att umgås med sina vänner i Vaisaluokta. Otaliga är också de liter bär som hon plockade. Irma och Harald reste mycket, bland annat jorden runt vid ett tillfälle. För att klara språket gick mamma studiecirklar i engelska hos ABF. Det blev också studiecirklar i tunnbrödsbakning och sömnad. Efter sin pensionering ägnades många timmar till hantverk av olika slag.
Mamma Irma var också mycket samhällsintresserad och engagerad och hade en solidarisk tanke i allt. Hon var medlem i Socialdemokratiska kvinnoklubben och s-föreningen samt även Hyresgästföreningen och PRO. Hon var under många år förtroendevald inom barnavården och socialnämnden. Mamma kallade sig själv för "kvinnosakskvinna" och pratade varmt om jämställdhet och betydelsen av att kvinnor utbildar sig och har en egen röst.
Vi och våra familjer saknar henne mycket.