Vår fina Inga-Maria Berg har två veckor innan sin 92-årsdag somnat in i trygg förvissning att hon fortsätter in i det eviga livet. Vi vill minnas henne på detta sätt: Inga-Maria föddes 1930 i byn Hortlax. Hon var äldsta barnet av sju till Emil och Elma Johansson. Ett hem präglat av musik och engagemang inom Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS) vilket följde med henne som en röd tråd genom hela livet som en engagerad scoutledare och styrelseledamot i olika lokala EFS-föreningar. Hennes scoutengagemang i ung ålder skulle visa sig göra en fantastisk återkoppling långt upp i ålderdomen.
Inga-Maria växte upp i byn Hortlax där hon gick skola och ganska snart fick hon jobb på Konsumbutiken i byn. Omkring 1950 träffade hon sin blivande make Rudolf Berg och gifte sig 1953. I samma veva flyttade de till Luleå. Hon blev hemmafru och mor till tre döttrar Anita, Inger och Carina. Att sy kläder till barnen, pyssla och baka var hennes dagliga sysselsättning i tio års tid. När döttrarna var i tonåren började hon jobba i köket vid Luleå lasarett. Sommarsemestern tillbringades vid stugan på ön men byttes till husvagnssemester när hon själv köpte sig en husvagn. Inga-Maria var inte så förtjust i stuglivet därför var lyckan total när hon fick dra iväg med en vägatlas och husvagn. I december 1983 gick flyttbilen tillbaka till hemstaden Piteå. Där bodde flera av barnen och förstås hennes egna syskon som alltid varit viktiga för henne.
Inga-Maria blev även mormor till åtta barnbarn och mormorsmor till tio barnbarnsbarn som namngav henne: Mormor Mimmi. Hon har försett oss med sin omsorg på olika sätt. Blott 69 år gammal blev Inga-Maria änka då Rudolf hastigt avled. Efter många år av sorg hittade hon kärleken igen via Olle, en gammal scoutbekant. Efter lite klassisk uppvaktning tog hon sitt pick och pack och flyttade ner till Sällerhög utanför Alingsås och blev sambo med sin Olle. Hela familjen gladdes åt hennes livsval då hon visade föredömligt att livet kan fortsätta trots sorg och ålderdom. Inga-Maria fick hela 15 år nere i söder med sin Olle och som hon sa under sin sista levnadsvecka: Tänk att jag har fått uppleva kärlek två gånger i mitt liv! Det är inte dumt.
För två år sedan under pandemin beslutade dock Inga-Maria och Olle att hon skulle flytta hem till Piteå. Ålderskrämpor påminde om det sköra att vara långt ifrån sina nära och kära. Både hon och vi gladdes åt dessa två år på hemmaplan. Vi fick åka och hälsa på, fika och lyssna på fantastiska historier från hennes barndom och långa livstid. Hon fick ta igen tid med sina kära systrar och sina barnbarnsbarn fick en chans att få lära känna henne. Inga-Maria har underhållit på diverse kalas, både sitt eget 90-årsfirande och på flera av barnbarnbarnens kalas. Med humor och glimten i ögat kommer vi minnas henne. Vår kära Inga-Maria, mor, svärmor, mormor och mormorsmor –tack för livet och livsglädjen du visat!
Vila i frid och med hopp om ett återseende.
Barnen och barnbarnen