Vår käre bror Gustav Molin, Piteå, har avlidit i en ålder av 84 år. Han avled på demensboendet Ängsgården efter en tids sjukdom.
Närmast anhöriga är makan Eva, barn, barnbarn, syskon och övrig släkt och vänner.
Gustav föddes 27 september 1937 i hemmet i Blåviksjön/Lycksele, Västerbotten. Gustav var nummer fyra i en syskonskara av sju. Far arbetade vid järnvägen och mor var hemmafru.
Familjen flyttade 1938 till Maitum, Norrbotten. Här blev familjen kvar Gustavs tio första barndomsår. Minnena härifrån har han nedtecknat på ett mycket detaljerat och målande sätt i flera hundra sidor. Många har berättelserna varit om tillvaron, upplevelserna och samvaron med familjen, vänner och bekanta under dessa år.
Flytten gick tillbaka till Blåviksjön 1948, vilken blev hans hemort tills flytten till Kiruna.
Efter sjuårig folkskola arbetade Gustav med skogsarbete, han deltog även med flottning på Umeälven. Efter tvåårig verkstadsutbildning i Vännäs fick han 1955 anställning som reparatör i lokverkstad på SJ i Kiruna. Militärtjänst i Luleå något år senare och därefter flytt till Malmberget 1960 där han började jobba i gruvan, ovan jord.
I Malmberget träffade Gustav sin maka Eva. De båda älskade att dansa och på dansgolvet träffades de. De gifte sig 1961, familjen utökades snart med två barn. Familjen flyttade till Piteå 1966 där Gustav fick anställning på Storfors Varv, vilket ofta innebar arbete på annan ort.
Efter många års arbete inom industrin med svetsrök och damm fick Gustav problem med luftvägarna. Han rekommenderades att byta jobb och hösten 1989 fick han anställning som vaktmästare av Piteå Hockey Allians på Nolia där han kom att arbeta fram till pensionen.
Gustav hade många intressen, bland annat friluftsliv vilket innebar många mils skidåkning, i övrigt var han framförallt intresserad av sport, fiske, intresse av fåglar samt samhällsdebatt. Han var en hejare på bärplockning och ett intresse som båda makarna gärna ägnade sig åt var dans.
Gustav var arbetsam, hade alltid nåt projekt på gång. Men under sista åren som följdes av sjukdom blev det allt svårare för honom att vara aktiv och ägna sig åt sina intressen.
Under sina yrkesverksamma år drabbades han av flera arbetsrelaterade sjukdomar, luftvägsbesvären (KOL) och även svår hörselskada. De sista åren drabbades han även av demenssjukdom och problem med hjärtat.
Gustav var hjälpsam, snäll, glad och empatisk. Han hade ett glatt och bullrande skratt.
Gustavs härliga skratt får vi aldrig höra mer. Vi känner oändlig sorg och saknad. Minnet av en älskad bror kommer alltid att finnas med oss.