Evy Lindqvist, Luleå, har insomnat vid en ålder av 76 år.
Evy föddes i Lutton/Arjeplog och var dotter till Patrik och Signe Långdahl. Föräldrarna gick skilda vägar vid hennes tidiga barndom. Under Signes olika skogsanknutna arbeten fick Evy periodvis bo hos sin mormors syskon både i Ramanj och Seidegava, men Lutton var ändå favorittillhållet.
Hennes första skolår innebar inkvartering på skolhemmet i Arjeplog, med hembesök jul och påsk. Från årsklass två kom Moskosel att bli hennes hemort. Där utvecklade hon med framgång sin talang inom längdskidåkning och med sin tävlingsinstinkt kom hon att dominera tävlingar i sin åldersklass.
Efter realskoleexamen i Arvidsjaur fortsatte studierna på reallinjen vid Piteå läroverk. Hennes stora intresse och fallenhet för matematik och fysik sporrade till fortsatta studier vid Umeå Universitet, med en fil.mag. examen i matematik och fysik.
Björkskataskolan i Luleå kom att bli hennes första arbetsplats. Evy engagerade sig fackligt i Lärarnas Riksförbund (LR). Ordförandeskap lokalt och regionalt ledde sedan till en ledamotplats i LR:s styrelse i Stockholm. Läraryrket fortsatte med en tjänst som gymnasielärare i matematik. Hennes goda omdöme och ledaregenskaper ledde till att hon som första kvinna, blev rektor vid den anrika Hermelinskolan.
I och med karriärsbytet lämnade hon LR, och engagerade sig istället i Sveriges Skolledarförbund, där hon snabbt blev invald som ledamot i styrelsen. Inför den sista mandatperioden var Evy utsedd till förste vice ordförande i Skolledarförbundet.
Samtidigt som hennes rektors- och fackliga uppdrag var hon även ledamot i Nationellt Centrum för Matematikutbildning (NCM) vid Göteborgs universitet. Uppdraget var att utveckla idéer och metoder för elevers lärande i matematik från förskole till och med gymnasienivå. Under sin rektorstid var hon även delaktig i projekteringen av Luleå Gymnasieby, en då unik skolsatsning i Sverige. Evy hade även ett intresse av andra kulturer och fick genom sitt engagemang inom skolvärlden resa till länder i Afrika och Nordamerika.
Trots sin framgångsrika livsresa var och förblev Lutton/Ljungheden den plats som låg henne närmast hjärtat. Sedan slutet av 1970-talet blev bosättningen Lutton 2 ett kärt tillhåll där hon mer än gärna tillbringade sin fritid. En byggnad som hennes far Patrik lät uppföra på 1930-talet.
Att få bevista Piteälven, vara nära en kaffeeld vid Kransforsen och att få lura fast och fånga en ”kokfisk” på båtspöna upplevde hon med stor glädje.