Ernst Sjödin
Ämnesläraren Ernst Sjödin har lämnat oss vid 92 års ålder. Närmast anhöriga är makan Siv och sönerna Erik, Ulf och Ola med familjer.
Ernst föddes i Lauker den 1 januari 1932, 15 minuter in på det nya året, och han var därmed sannolikt den först födde i Norrbotten det året. I familjen Sjödin var han däremot inte alls först, tvärtom. Hemma i Pjesker väntade hans fyra äldre systrar på att lillebror skulle komma hem, och den yngsta systern Syrena var nästan 11 år äldre än Ernst. Han var alltså ett riktigt sladdbarn, och fick som sådan växa upp med fem mammor.
Ernst hade en stark drivkraft att studera och tog en realexamen i Arvidsjaur, vilket var möjligt genom att han kunde bo hemma hos systern Syrena och genom att han arbetade i skogen när det inte var skola. Ännu mer skogsarbete krävdes för att få råd att studera vidare, men 1951 kunde han börja på lärarseminariet i Luleå. Där träffade han sin blivande fru Siv, och 1956 började det långa äktenskap som skulle hålla ända fram till hans död, i över 67 år.
Ernst och Siv fick tre söner och familjen flyttade till huset på Djupviken 1968. Ernst var ämneslärare i biologi och matematik i Sjulnäs, och många gamla elever har vittnat om en engagerad lärare som mer än gärna delade med sig av sin djupa kunskap i biologiämnet.
Förutom familjen så var fiske och jakt hans stora intressen. Han övergav aldrig Pjesker utan byggde tidigt en sommarstuga nära barndomshemmet, där familjen tillbringade alla lov och många helger. Kärleken till fisket delade han lyckligtvis med Siv, och fångsterna kom ofta släkt och vänner till godo, eftersom inte ens tre hungriga söner orkade äta upp allt som drogs upp från sjön. Ernst var känd för att veta var fisket var bäst, och man kunde ibland se att andra fiskare smög över till de hål som han borrat upp för att fiska upp de sista abborrarna.
Humor var viktigt för pappa, liksom familjen. Våra minnen av pappa kommer därför främst att vara från middagsbordet hemma på Skedgatan. Pappa var aldrig den som tog mest plats, men när det uppstod en sällsynt paus i diskussionerna kunde han flika in en kort replik som ledde till allmänt skratt. Sådan var han, vår pappa. Lika tålmodig i umgänget som vid sitt metspö.