Elsa Johansson
Vår kära Elsa Johansson har nyligen avlidit 92 år gammal, men kommer länge att finnas kvar som ett varmt avtryck i oss – sin närmaste familjs minnen och tankar. Elsa som skulle ha firat sin 93-årsdag, om hon hade fått leva en dryg månad till, var en person som såg det positiva i livet. Något som lätt smittade av dig till andra. Samtidigt kunde hennes milda och träffsäkra humor blixtra till när situationen krävde. Hon ogillade orättvisor både i stort i samhället och i det lilla perspektivet när någon person i hennes närhet drabbades.
Elsa var född och växte upp i centrala Piteå där hon också tog realexamen som 16-åring. Efter det valde hon snart att studera vidare och skaffa sig en yrkesutbildning. Den unga flickan som nästan aldrig rest utanför Piteå sökte och antogs till tandsköterskeutbildningen vid Eastmaninstitutet i Stockholm. Där vidgades vyerna och hon fick lära känna nya vänner, några av dem kom att bli trofasta vänskaper livet ut. Elsa upptäckte Stockholm under utbildningen, en stad hon kom att gilla mycket och återvända till så snart tillfälle gavs. Under de resorna älskade hon att strosa i sina gamla kvarter i Vasastan där hon bott som ung student. Då kunde hon också passa på att lyssna till jazz som hon gillat sedan tidig ungdom. Monica Zetterlund tillhörde favoriterna.
Väl utbildad fick Elsa arbete som tandsköterska dels i Norrköping, dels därefter i Arjeplog. Efter några år fick hon en tjänst på Folktandvården i hemstaden Piteå. Där kom hon att arbeta hela sin resterande arbetstid fram till pensionen. Hon kom att bli en mycket uppskattad kollega. Även i rollen som personalansvarig var hon en humanist som prioriterade både kollegors och patienters väl och ve. På äldreboendet Källbo dit hon flyttade i december blev hon också snabbt uppskattad av personal och andra äldre.
Elsa fick inga egna barn. Men hon stod sin bror och hans fru nära. På det viset blev hon också en mycket viktig familjemedlem för deras barn, så småningom även för barnen i nästkommande generation – broderns barnbarn. Dessa gillade att vara med Elsa lika mycket som hon tyckte om dem. Hon hade ett djup och en personlighet med en närvaro som förgyllde tillvaron för alla omkring henne.
Elsa avskydde vintern men älskade våren och sommaren desto mer. Därför höll hon noga reda på vilken dag det var vintersolstånd varje år, då mörkret sakta började ge vika för ljuset. Hon skulle ha älskat även denna vårtid och dess ljus. Nu vilar hon istället och vi är tacksamma för att ha funnits i hennes liv.