Eli (Fritz-Eli) har lämnat oss, sorgen är stor och saknaden oändlig. Men alla fina minnen finns kvar som tröstar oss. Eli, född och uppvuxen i Lauker i en familj med syskonen Gerd, Alf och Ella, fick tidigt ta del i jordbrukets alla göromål. Han har berättat att han som 11–12 åring fick det stora förtroendet av pappa Valle att köra ett timmerlass ner till avlägget. Och så fortsatte hans arbete i skogen, ”stukare”, timmerhuggare och kusk.
I början av 60-talet väcktes tankarna om en skoglig utbildning. Älvsby folkhögskola praktik med skogsskola som mål, för Eli blev det Älvsby skogsskola. Efter fullgjord utbildning blev han anställd av Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län med placering inom Gällivare och Jokkmokks distrikt som konsulent. Tjänsten förändrades i mitten av 70-talet när den översiktliga skogsinventeringen ÖSI påbörjades med hela Norrbotten som arbetsfält. Delvis som konsulent i Arvidsjaur och vi kunde flytta hem till Lauker.
Eli blev en allmänt erkänd duktig yrkesman bland skogsägare och kollegor. Jakten och fisket var hans stora fritidsintressen. En klar höstdag på fågeljakt med sin finnspets (de blev fyra genom åren) var höjdpunkter i tillvaron. Fisket, notdragning vid Laukersjön tillsammans med släkt och vänner, och påföljande sellakskokning, då var det fest. Peuraure mellan fjäll och skog betydde mycket för Eli, ett kollektiv inom Skogsvårdsstyrelsen köpte stugan för rekreation, jakt och fiske. Nu har en ny generation tagit över den, det var Eli så glad över. Bäversafari i Åbyälvsdalen för turister var ett projekt under ett antal somrar.
1967 var det dans på Astoria och vi två ”klickade” för resten av livet. Han blev också en omtänksam bonuspappa till Maria och Jenny. Deras familjer omfattades av hans kärlek och omtankar. Vårt liv tillsammans, där vi delade många intressen, fjällvandringar, kanotfärder, resor både inom- och utomlands. Även intresset för byn, genom cirklar om byns historia som nu är väldokumenterad. Men framför allt nutidens utveckling med början 1979 med bildandet av Lauker-Lövvikens byastugeförening. Tillsammans med andra eldsjälar ägnades 40 år av ideellt arbete inom föreningen med lysande resultat; Byastugan, bagarstugan, kulturområde med dalplats – kolmila – koja, Antegårdsmuseum, smedja. Eli gladdes åt yngre som fortsätter utvecklingen för byns bästa. In till sin sista dag fanns omsorgen om att ställa allt tillrätta, vi är ju vana vid att Eli ska fixa allt i sin omsorg om alla. Han fattas oss.