En solig fredag i september somnade mamma Doris in, en månad före sin 99-årsdag. En älskad mamma, svärmor och en underbar gammelmormor för de fem barnbarnsbarnen för alltid ”mormor Doris”.
Mamma föddes i Byske 1923. På grund av sågverkets nedläggning blev hennes pappa Jonas arbetslös och familjen flyttade till Skuthamn i Piteå. Byske hade för alltid en särskild plats i hennes hjärta.
När Doris var 15 år träffade hon kärleken, min pappa Sven. Hans vänner som alla var frisksportare, idrotts- och friluftsintresserade blev också hennes vänner. Fotografering var ett stort intresse. I många fina album finns deras liv dokumenterat, ett stort glatt gäng på skidor i fjällen, på skridskor, på segel- och paddelturer.
Doris och Sven gifte sig 1947 och tre år senare föddes jag. Tyvärr fick de inga fler barn vilket var en sorg för dem båda, men glädjen var också stor över att ha fått ett barn.
Intresset för friluftsliv fortsatte genom hela livet och havet var deras stora gemensamma intresse. Segling, långfärdsskridskor, paddling i vackra kajaker.
De sista åren när Doris inte bodde vid havet, önskade hon alltid att vi skulle åka nånstans för att kunna se ”himmel och hav mötas.” I huset på Fårön var dörren alltid öppen, kaffe och smörgåsar för alla vänner och besökare.
Tillsammans gjorde mamma och pappa korta och långa utflykter i sin kära folkvagnsbuss. Bland annat gjorde de en rundtur i England som varade i sex veckor, och var än de kom träffade de nya bekanta och fick nya vänner. Mamma var en mycket flitig brevskrivare.
Hon älskade sitt arbete på Christinaskolans skolexpedition. Hon fortsatte arbeta efter pensionen och har haft nära kontakt med sina arbetskamrater från den tiden.
Doris var en fantastisk mormor, våra barn har älskat att åka till Piteå, vilka äventyr! Tänka att få ro själv i den lilla båten, skjuta med luftgevär, följa med i bussen, hänga i trapets och klättra i ribbstolen.
De senaste åren blev hon ren viktig person för sina barnbarnsbarn, genom sitt intresse för dem och sin kärlek. Doris har genom alla år alltid varit glad och positiv, omtänksam och mån om att alla ska ha det bra.
När hon blev änka flyttade hon till Hamnplan där hon fick hjälp av hemtjänsten. Hon var så tacksam för deras hjälp, beundrade deras arbete och hon oroade sig för att de skulle vara trötta. Mamma blev nära vän med dem, intresserade sig för deras liv och familjer.
Genom åren har hon behållit övertygelsen från ungdomen, att det är viktigt att röra på sig, ha lite gymnastik på morgonen, inte äta så mycket socker och helst inte kött. Ganska konstiga och annorlunda idéer på 30- och 40 talet, men helt accepterade nu.
Mamma Doris hade en fin sista sommar, hon fick se sitt barnbarn gifta sig i Byske kyrka, där hennes egen mamma gifte sig 100 år tidigare och hon fick träffa alla sin älskade barnbarn och barnbarnsbarn. Vi minns Doris med tacksamhet och stor saknad.