Nu har det gått ett år sedan vår älskade make, pappa och morfar lämnade oss. Han lämnade ett stort tomrum efter sig. Men också många, många fina minnen.
I tvåårsåldern kom han till Jäckvik. Uppväxten i fjällbyn kom att prägla hans liv. Kärleken till skogen, fjället och sjön var stor. Han hade stor kunskap och ville man veta något om fåglar, älgar, hur man grillar en sik eller om svampen är ätlig så kunde han svara på det mesta. Nyfikenhet och vetgirighet gjorde att det han inte visste tog han som regel reda på.
I Jäckvik träffade han också blivande hustrun Karin från Krångfors i Västerbotten. Efter avslutad lärarutbildning bosatte de sig i Arjeplog och fick så småningom fyra barn. En stor sorg var när äldste sonen Mattias gick bort.
Ivar var också en engagerad person utanför familjen. Det var politik, revy, som skidtränare och mycket annat. Många årskullar konfirmander fick uppleva honom i Roger Pontares skepnad. Som lärare är det många elever som minns honom. Hans hjärta klappade särskilt mycket för de som hade det svårt och mobbning var något han kämpade emot.
Mycket humor, ett stort hjärta och kärlek till mamma, oss barn och andra som stod honom nära. Det är så han lever kvar inom oss.