Dansgillet tog svenskättlingarna med storm
ABF:s dansgille har satt Piteå rejält på kartan i den amerikanska mellanvästern, spritt glädje och gett många impulser till kulturorganisationer i Amerika att försöka hålla det svenska arvet vid liv. Detta genom vackra, färgglada och annorlunda framträdanden.
Efter söndagsdansen blev det paltkalas i McKinley. Passade på att njuta av anrättningen gjorde Ebbe Olofsson, Norrfjärden samt Nils och Barbro Nystedt, Piteå.
Foto: Jan Lundquist
Det nu uppväxande släktet fjärmar sig mer och mer från sitt ursprung. Många tidigare rent svenskodlade verksamheter omformas alltmera till gemensamma skandinaviska arrangemang. Detta genom att allt färre känner till sin bakgrund.
Där har ABF:s dansgille i Piteå nu varit och gjutit mod i "de sista" entusiasterna, vilka vill och försöker hålla fast vid traditionerna, framförallt inom folkdansens område. Men även den svenska visskatten har uppmärksammats genom Hans Kvistvall från Öjebyn. Han har både sjungit och spelat gitarr i samband med de olika framträdandena.
Det svenska arvet
Under en tio dagar lång turné i tre amerikanska delstater, Illinois, Wisconsin och Minnesota har dansgillet, med 44 representanter, och Hans Kvistvall, genom uppvisningar och möten, visat hur viktigt det är att bevara det svenska arvet och den svenska kulturen för framtiden.
Piteå sattes verkligen på kartan under besöket i svenskbygderna, inte minst då genom Piteåpräglade gåvor. Ingen torde nämligen ha undgått att få veta var staden är placerad i världen.
Piteborna inspirerade även svenskättlingarna, i välbesökta framträdandena, till en fortsättning.
The Twin Cities Swedish Folk Dancers och The Vasa Folk Dancers i Minneapolis, som alltid spridit glädje vid sina framträdanden fick exempelvis så mycket råg i ryggen att de nu kommer att sätta sig ned för att planera en eventuell svarsvisit i Piteå. I de två folkdansgrupperna finns i dag tillsammans omkring 100 deltagare. Folkdanslagen brukar bland annat traditionsenligt finnas med vid det omfattande firandet av Svenskarnas dag den fjärde söndagen i juni i Minnehaha park i Minneapolis.
Skolbesök
I Chicago filmades framträdandet i Svenska museet i Andersonville som bjöd på ett brett inslag av schottis, vals och polka. Där sjöngs också - liksom på övriga platser - "Hälsa dem därhemma", "Barndomshemmet", "Barnatro och Jokkmokks-Jokkes "Gulli Gullan" så att tårarna rann .
Under ett par framträdanden i Wisconsin väcktes en direkt önskan, från kyrkligt håll, om att starta folkdansgrupper.
I St Paul, Minnesota, fick folkdanslaget framträda inför 430 skolbarn i Harambee skola, med en mångkulturell verksamhet och ett miljöinriktat program. Efter dans och sång fick deltagarna sedan bege sig ut i klassrummen för att förklara danserna och berätta om sina dräkter, där även det samiska lyftes fram. Med resultat att skolan nu har Sverige som tema i sin undervisning.
Hans Kvistvall från Öjebyn har sjungit gamla kända emigrantsånger, som lockat fram starka känslor inte minst bland den äldre publiken. Men det har även varit starka ovationer, jubel och handklappning som när han för skolbarnen framförde Astrid Lindgrens sånger om Emil och Pippi Långstrump.
Fosterlandets döttrar
I den gamla Piteåkyrkan i McKinley möttes Piteågruppen av bland andra 96-åriga Kathrine Robinson, 94 åriga Mildred Carlsson och 91-åriga Blenda McCreddan. Den senare hade kommit med bil, en fem timmars tripp. Samtliga stod upp som representanter för det nya fosterlandets döttrar för att tacka att Piteborna funnit vägen dit och visa att svenska traditioner inte kan förbigås. Det svenska traditionerna befästes också med ett kalas, där palt stod på menyn.
Under resan har resenärerna även fått besöka "indianland", se hur det går till att tillverka lönnsirap, promenera efter Lake Superior, titta på "svenskstaden" Mora och bege sig in i underjorden i Niagara Carve på gränsen till staten Iowa.
Så jobbar vi med nyheter