Vild-Hasse fyller 75 år

En av Sveriges mera kända marknadsknallar, korvhandlaren ”Vild-Hasse” Bengtsson från Malung fyller 75 år den 20 april. Men pension är inget han ännu funderar på.
– Det här är inget yrke som jag frivilligt pensionerar mig ifrån, och det väntar inga avgångsvederlag. Så länge jag är pigg och i ordning så fortsätter jag med tacksamhet det här livet. Och så får det nog bli tills Herren tycker att det räcker, säger Vild-Hasse.
Även om Vild-Hasse dragit ner en aning på tempot under de senaste åren så ligger han  ute cirka 120 resdagar om året och besöker ett 60-tal av de mest kända marknaderna.
Numera finns han litet oftare hemma på sin gård utanför Malung. Där har han sin egen skapelse, Vindarnas Tempel med Nordens första korvmuseum.
Missar inte Jokkmokk
Öjebyn, Jokkmokk, Rättvik och hemma i Malung är några av de marknadsplatser  han inte missar frivilligt.
– Jag trivs fantastiskt med det här livet och det har ju blivit min livsstil. Jag får träffa en massa fina och trevliga människor, jag får åka ut och se mig omkring, och dit jag kommer är det alltid fest och glada människor, som har tid att prata med varandra. Det kan inte vara bättre, påpekar Vild-Hasse.
Han har levt i 45 år som korvhandlare och vagabond. Han har dragit land och rike runt, och matat svenska folket med både renkorvar och sina finurliga rimmade verser.
En gång blev han utsedd till svensk mästare i munvighet.
En annan höjdpunkt var då Vild-Hasse för en handfull år sedan fick ta emot pris ur kung Carl XVI Gustafs hand för sina insatser i marknadskulturen.
Innan Vild-Hasse hittade sitt rätta gebit här i livet hade han känt sig för på litet olika platser: sjöman på världens hav, FN-soldat i Kongo, trubadur hemma i Malung, och präststudier i Uppsala, som var mammas dröm.
– Men Herren ville annat, och av den eventuella prästen blev det en korvhandlare, konstaterar Vild-Hasse.
Den banan började på en marknad i Värmland för 45 år sedan. Han tyckte att det såg roligt ut, gick in till handlaren och köpte upp ett lager med korvar, som sedan salufördes på gatan, med god förtjänst. Sen var han fast.
– Och mamma tyckte nog att Herrens vägar äro outgrundliga, konstaterar Vild-Hasse slutligen.