Det inleddes med att Mikael beskrev tillkomsten av den kända boken Populärmusik från Vittula för cirka 20 år sedan. Det började med en tanke om att belysa det tornedalska lidandet. I det sammanhanget kom en händelse om tvisterna kring ett arv upp. Det visade sig att det var många som kände igen sig och hade roligt åt den händelsen. Det ledde till en ny tanke om att föra in humorn i stället för lidandet. Så kom det sig att det skulle handla om två småpojkar som mötte rockmusiken.
Som relativt okänd författare gällde det sen att få förlaget att ge ut boken. Viss tveksamhet fanns men så småningom kom ett förslag till omslag upp och den första reaktionen var att det såg hemskt ut. Med tiden kom dock boken att kallas Den gula boken och det blev också ett kännetecken. När manuset testades på några Pajalabor så var reaktionen mest att ”det är ju så här det är” det vill säga en dokumentär roman om Pajala.
Boksläppet skulle sen ske den 3 september, en dag som många norrbottningar direkt kopplar till starten för älgjakten. Så var det också det året och Mikael var nybliven älgjägare. Ett svårt dilemma i dessa trakter. Valet blev älgjakt men när Kulturnytt sändes i P1 kunde Mikael göra en paus i älgjakten och lyssna till recensionerna i en batteriradio. Den första upplagan på 2 000 exemplar fick ett positivt mottagande.
Mikael fick också Augustpriset och även om han var nominerad så blev det en överraskning och något tacktal var inte förberett. Vad göra? Lösningen blev att sjunga Kärleksvisa från Erkheikki på finska. I den stora kulturpubliken var det nästan ingen som förstod texten, undantaget några personer från finska ambassaden som inte kunde hålla tillbaka sina snyftningar över den romantiska texten. I sanning en annorlunda prisutdelning.
Resten är som man brukar säga historia. Boken har nu sålts i över 800 000 exemplar så läsare saknades inte. Den har även blivit både film och teater och översatts till över 30 språk.
Därefter fick publiken en beskrivning av Lars Levi Laestadius och laestadianismens olika sidor och som den även skildras i boken Koka Björn.