Filmen ”Jag stannar tiden” handlar om en ung man som grips av filmkonstens magi och bestämmer sig för att bli filmfotograf. Hans liv förändras brutalt en sommarnatt när Hitlers trupper invaderar Sovjetunionen. Han anmäler sig till tjänst och blir placerad som fotograf i Sevastopol på Krim, där han dokumenterar försvarskampen mot nazisterna. På äventyrliga vägar hamnar han i Hollywood våren 1943. Här möter han Ingrid Bergman, dansar en hel kväll med en av dåtidens största stjärnor Hedy Lamarr och bjuds in till filmvisning hemma hos Charlie Chaplin, som blir mycket rörd över att se hans bilder från kriget.
Men han återvänder hem och filmar när Sevastopol befrias från den tyska ockupationen.
– Jag hoppas att min film bidrar till att ge en historisk bakgrund till det som händer på Krim idag, säger Gunilla Bresky.
Samspel
I sin motivering skriver juryn bland annat: ”Vi drabbas på djupet av en dokumentärfilm där träffsäkerheten och det minutiösa samspelet mellan ljud och bild låter oss se, och förstå på nytt”.
– När jag började arbeta med min film om krigsfotografen Vladislav Mikosha var min producent orolig över att ingen visste var Sevastopol låg. Idag vet hela världen det, säger Gunilla Bresky.
Tempo är Sveriges största dokumentärfestival. Sammanlagt sex priser delas ut. I den tyngsta klassen, som alltså Gunilla Bresky vann, tävlade nio filmer.