På gården i Lauker, cirka tre och en halv mil öster om Arvidsjaur, finns cirka 150 djur. Ungefär hälften, ett sjuttiotal, är mjölkkor.
Mjölkningen sköts av en robot, utfodring och utgödsling är automatiserad och datorer registrerar hur mycket mjölk korna ger och mycket annat som en mjölkbonde vill veta.
- Men man kan inte sitta i tv-fåtöljen och sköta sin ladugård, säger Per-Erik.
För att kunna leverera mjölk av högsta kvalitet krävs både arbete och kunskap.
- Systemen följer upp vissa punkter men man måste veta vad man håller på med också. Men först som sist handlar det om att djuren ska må bra.
Därför har Per-Erik vid sidan om lösdriftshallen, där de flesta av korna håller till, också en avdelning för "djur med särskilda behov".
- Det är 150 individer här inne och precis som här i byn finns bland dem allt från dagisbarn till åldringar. Djuren har olika behov av foder, utrymme och så vidare. Lösdriften är suverän, men alla kor passar inte alltid i en lösdrift.
Det gäller till exempel de kor som ska kalva. I avdelningen finns därför särskilda kalvningsbås.
Där hålls också sjuka djur medan de tillfrisknar. Kalvarna har också sina utrymmen i den särskilda avdelningen.
Att se till att djuren mår bra handlar också om att skaffa rutiner för städning, utfodring och allt annat som ska göras på gården.
Per-Erik sköter gården tillsammans med sonen Simon och en anställd.
- Det är ett gansak intressant jobb, ingen dag är den andra lik och det finns väldigt mycket stimulans i jobbet, säger Per-Erik.