Den röde läraren från Lauker ville dela ut Stormklockan istället för Bibeln
Han var en person som inte stack under stol med sina åsikter, folkskolläraren G. Martin Eriksson från Lauker. En blodfull kämpe från förr, som dunkade näven i pulpeten och inte kapitulerade med sina idéer. En starkt röd agitator som inte hade några högre tankar om tronen och altaret.
Gustaf Martin Eriksson, skolläraren med en kommunistisk livsåskådning, var rejält i hetluften när han engagerade sig i såväl kyrko- som kommunalfullmäktige i Arvidsjaur. Här på en bild från 1968 då han fick motta det kommunala kulturpriset Ringleträven för sina hembygdsvårdande insatser.
Foto:
Många reaktioner
Det var ett herrans liv i Arvidsjaur i allmänhet, och Lauker i synnerhet under ett antal år, framgår av gamla gulnande tidningslägg. En tid då G. Martin Eriksson, G står för Gustaf, utmålades som en socialistagitator vilken man skulle akta sig för. Där det genom åren vädrats känslor över hans sätt att uppfostra skolbarnen. Det resulterade i att Eriksson, och även hans familj, på olika sätt fick igen för gammal ost.
En tid cirkulerade uppgifter - som även de debatterats - att skolhuset, där familjen Eriksson bodde, brändes ned av motståndare till kommunisterna och Eriksson. Då familjen räddade sig under dramatiska former.
Det finns således en hel del reaktioner såväl för som emot den kommunistiske skolläraren i Lauker, som hade ryggrad att stå för sin uppfattning och sina förslag. Grundligt dokumenterat i bland annat rättegångsprotokoll, domstolsutslag och tidningsartiklar.
Nej till biblar
Det väckte uppmärksamhet när Eriksson vid en kyrkostämma i Arvidsjaur yrkade på att ett anslag med 699 kronor för inköp av biblar till konfirmander skulle strykas eller att i stället Stormklockan och andra agitationsalster som försvarade den ryska revolutionen skulle inköpas för beloppet och utdelas bland konfirmanderna.
Skolrådet reagerade starkt över Erikssons uppfattning. Det slutade med att Eriksson tilldelades en varning. En varning som även innefattade hans beslut att inte hålla morgonbön med barnen.
Eriksson försökte även försvara sitt beslut att inte delta i skolavslutningarna. Han ville ha tjänstledigt för enskilda angelägenheter vid läsårets avslutningsdag. Eriksson hemlighöll inte att han inte ville delta i officiella förrättningar med rituella inslag.
Folkskolestyrelsen tilldelade också Eriksson en varning för hans offentliga framträdanden vid kommunala stämmor samt hans politiska agitation.
Enligt folkskoleinspektör Ernst Nilsson skulle G. Martin Eriksson " i ett till synes allt mera exalterat vredestillstånd, bedrivet mot religion och samhälle, lett till ödeläggelse av folkskolan i Lauker och till en i egentligaste mening oförsonlig motsättning mellan lärare och målsmän".
Fränt kommunistisk
År 1933 konstaterar Luleå domkapitel "att folkskollärare G. Martin Eriksson i Lauker på grund av sin ohöljda kommunistiska propaganda satt sig i fullständig misskredit hos föräldrar och målsmän och därigenom spolierat den folkskola, vars lärare han är eller åtminstone skulle vara".
Domkapitlet noterade vidare: "föräldrarna ha ansett sig nödsakade att ta bort sina barn från skolan och sätta dem under andra lärare, emedan de ej kunnat anförtro barnen åt en fränt kommunistisk och irreligiös lärare".
Det gick så långt att vägran att bevilja honom tjänstledigt vid skolavslutningen blev föremål för regeringsrättens prövning, utan att Eriksson vann rättens gillande.
Martin Eriksson, eller Lauker-Eriksson som han allmänt kallades, fanns en tid med som ledamot i kyrkofullmäktige och även i kommunalfullmäktige.
Att döma av referaten tycks han ha haft åtskilliga frågor på dagordningen.
När han lämnade kyrkofullmäktigeuppdraget i slutet av 1920-talet noteras i tidningen "Lauker-Eriksson hade för dagen ingen stridsfråga och därmed kunde det hela avverkas så snabbt".
Rödfront-rop på kyrkogården
När den första borgerliga begravningen hölls i Arvidsjaur 1932 var Eriksson officiant, iklädd blå blus och där trefaldigt "Rödfront-rop" skallade på kyrkogården. En begravning som väckte stor uppmärksamhet i samhället.
Vid ett stort strejkmöte i Arvidsjaur fanns Eriksson på barrikaderna. Där han, tillsammans med den lokale kommunistiske ledaren, enligt tidningsreferat i Piteå-Tidningen "satte lögnen i högsätet".
I samband med arbetarmorden i Ådalen talade Eriksson vid ett möte i Arjeplog. Med 180-talet församlade utlovade han "fortsatt kamp för arbetarklassens frigörelse".
Vid sidan av politiken lade Lauker-Eriksson genom åren ned ett omfattande arbete för hembygdsvården, många gånger i strid mot kommunala argument. Eftersom han alltid förordade att folk inte skulle bli premierade för vad de gjort fick han faktiskt 1968 luras till ett möte i Arvidsjaur för att där belönas med kulturstyrelsens pris, Ringleträven, vilket han också tog emot.
Martin Eriksson, född 1901, var bördig från Orrnäs, Ångermanland och kom 1926 som lärare till Lauker. Där arbetade han fram till 1946. Efter Laukertiden tjänstgjorde han i Arvidsjaur, fram till sin pension
"Internationalisten" och "revolutionären" Gustaf Martin Eriksson gick ur tiden den 17 april 1980.
Så jobbar vi med nyheter