Kusinträff i Kronlund: Ove Amundsson, Ingegärd Pettersson, Kjell Renberg, André Renberg, Terese Bernhardsson, Elisabeth Abrahamsson, Johanna Abrahamsson, Malin Abrahamsson, Elma Amundsson, Leif Lundberg, Birgit Mejtoft och Roger Abrahamsson.
Initiativet till kusinträffen kom från Elisabeth Abrahamsson och Roger Abrahamsson, barn till numera avlidne Göte Abrahamsson, vilka båda finns kvar i Arjeplog – och i Kronlund.
Den lilla byn är förstås inte väglös längre och många av de släktingar som inte bor kvar i kommunen har fritidshus i området, men många är också spridda för vinden över hela landet och i något fall även utlandet.
En kusinträff var med andra ord efterlängtad. Planeringen började redan för två år sedan, men det kom en pandemi emellan och man fick skjuta på arrangemanget.
Men i sommar var det dags! Den 23 juli samlades de kusiner och kusinbarn som kunnat ta sig till Kronlund för att träffas och umgås, vissa av dem såg varann för första gången på 25–30 år och glädjen var stor i sällskapet.
Träffen inleddes i strålande sol med välkomstdrink, presentation och mingel varefter tävlingarna – med en del minst sagt udda inslag – drog igång.
Alla deltagarna hade föranmält sig och arrangörsstaben hade redan i förväg delat in dem i olika lag, som sedan fick utmana varann i olika grenar.
Den svåraste deltävlingen var nog lassokastningen, swopen, där de tävlande efter en snabbkurs av "proffset" Leif Lundberg, som ägt och skött renar hela livet, fick försöka "fånga" en hyfsat stillastående ren – helt enkelt ett praktfullt renhorn fastsatt på en stolpe – med lasso.
Det gick väl så där, kan man säga ...
Kusinträff Kronlund. Gotlandsspelet Spin ladder var både roligt och utmanande. Här är det lassoexperten Leif Lundberg som testar lyckan.
Andra grenar i tävlingen som lockade till många skratt var skidstafett i lag (tre personer på varje skidpar), krocket och gotländska spelet Spin ladder, där man ska kasta två bollar med ett litet snöre mellan mot en ställning med tvärgående pinnar. Lyckas man "snurra fast" bollarna får man poäng, men det var inte så många som lyckades med det. Svårt att anpassa kraften och längden på kastet...
Kvällen avslutades med mat och mingel, det bjöds på grillade renburgare med en massa goda tillbehör och lite korvgrillning som nattamat då de sista entusiasterna myste på vid brasan.
Kusinträffen var mycket uppskattad, även av de som inte kunde delta och som via sociala medier uttryckte sin besvikelse över det och samtidigt öste beröm över det arrangörerna hade åstadkommit då deltagarna delade med sig på exempelvis Facebook.
Det här kan mycket väl komma att upprepas, konstaterade Roger och Elisabeth.