Någonstans på andra sidan Atlanten finns de nu säkerligen många ättlingar till Karl Herman från Korsträsk som aldrig skådat sina förfäders fosterland. Karl Herman åkte iväg 1927 för att rekognosera och sände sedan efter resten av sin familj.
Karl Hermans familj blev kvar i Kanada men för Olof Petter slutade livet, där det började - i Korsträsk. 1928 åkte han över med fyra av barnen. Året därpå kom hustrun Hilma och den resterande barnaskaran. Efter fyra år i Kanada bröt familjen upp och återvände hem.
Under Kanadatiden föddes 1931 ett barn, dottern Lorine.
- Det var dåliga tider i Sverige när pappa beslutade sig för att 1928 sälja allt han ägde i Korsträsk. Mamma och några av oss yngre barn blev kvar till året därpå. Hon var nämligen gravid, berättar Vasti Svensson, 83 år, och bosatt i Mölnlycke.
Brinnande tro
Med en brinnande tro på framgång och välgång började familjen Wiklund med ett jordbruk. Det fattades varken styrka, begåvning och initiativrikedom, men förtjänsten blev inte så stor även om det gjordes ett bra jobb.
Längtan till hembygden blev allt större, allt eftersom problemen blev allt större i Kanada.
Det slutade med enkel biljett för samtliga familjemedlemmar till Korsträsk.
- Till Korsträsk kom vi helt barskrapade och var dessutom fortfarande skyldiga en del personer pengar för överresan till Kanada. Pappa lyckades få ett Per-Albin lån, vi kunde köpa tillbaka stället i Korsträsk och etablera ett mindre jordbruk, berättar Vasti Svensson vidare.
Efter hemkomsten fick makarna Wiklund ytterligare ett barn, sonen Rolf Holger. Han avled ett halvt år gammal år 1935 i tarmvred.
Pappa Olof Petter blev inte gammal. 56 år gammal avled han efter att ha drabbads av akut sjukdom. Mamma Hilma fick sedan, med barnens hjälp, driva jordbruket vidare.
Dottern Vasti flyttade 17 år gammal till Göteborg och blev kvar där.
Av barnaskaran på tolv är i dag förutom Vasti följande kvar i livet Alvar i Göteborg, Elva i Älvsbyn och Lorine i Söderhamn.
Många från norr
Svenskar har utvandrat till Kanada i stort sett lika länge som till USA. Kanadasvenskarna var i hög grad präglade av den sena utvandringen från Norrlandslänen. Svenskbygderna i 1920-talets Kanada Manitoba, Alberta och British Columbia hade en sammansättning som liknade den ett halvsekel tidigare i Minnesota, USA.
Från 1880-talet och fram till första världskriget drev de kanadensiska myndigheterna en intensiv kampanj för att få nybyggare. Personer från de nordliga länen var särkilt talrika bland kanadaemigranterna. Denna utvandring på 1920-talet framstår som ett norrländskt fenomen.
Antalet svenskfödda i Kanada nådde sitt maximum 1931 med 34 415. Samtidigt fanns 81 306 kanadensare av svenskt ursprung. 56 procent av de svenskfödda kanadensarna var skrivna i präriestaterna Manitoba, Saskatchewan och Alberta. Kanadas "svenskbygder" låg förutom i och kring Winnipeg och Vancouver på prärierna norr om Calgary och runt Edmonton i Alberta, där platsnamn som bland annat Calmar, Falun, Malmo minner om den svenska invandringen.