Midvinternåtta haaL å kå:l
stjärnen gLojster å gLemma
Åll sova ine ejnskat gåL
tjöRDa hå:l döm häma
Ma:nen gLijd över himmelen
Snön loojs wit opa tåll å gren
Snön loojs wit opa taka
Bara tomtn jär vaken
Stå där så grå öte lagårsdö:rn
grå mot snön ine drijva
stå som så maang ader vintrom förr
sij opp mot manestjiva
koks mot skåogen, där gren å fuur
stå krigom gåRN som en rikti muur
Fundä:r om han nanShting e sWar kan få
opa frågen han ställ´sä worteviga år
Struuk vä handa över stjägg å hå:r
dra ne lyjva å sij sä omkring
för gåta han ställ´sä jär ålltför schWår
så han djiss et häller nanting
N´toomt sko et fundär, hä vaL så fort nåo
sLå SchLeker tankom bårt
Han går för å årrn vä na knåog
så han få´de ondadjåort
Han går kregom häbbre å fuus å låo
Tjäänn så ordentlig på låsa
ine fuuse stå kräka å andes vä råo
drööm om somra där döm stå ine båse
Glömd jär selan, åll rappa å tömen
Hästn ine stålle stå åksa å drö:m
att krobba han luut´sä över
sku våra full vä sommarkLöver
Går öte stängSLe del lamma å fåra
sij om döm sova den iinn
går sen del hönscha, där tuppen står
he:v opa översta piinn
Ope håLmen ine kåja må hundn gott
vaken å vift ope swanschn så smått
Döm veta att ållt jär som e sko
Döm tjäänn woradder dömden to
Tomtn smuug sä sist å´sta:
för å sij om gårschfåLke håva´ne bra
Hä djält å sköt sä så gott vä gåå´t
vä ha nöggese hål sams å hjöLpes åt
Smådens kåmmar han treep för å nå
sij´:åt vöre gullat döm våra de små
ingen sko nanshtin na få tööck
för döm våra hansch största lööck
Så, ha han sitt döm, fa:r å ba:n
åoLijk men ändå na likadan
som snuusende banom; men vodda?
Vöre väjt man, vors sko man då skodda?
SchLäkte ät schLäkte som en rinnande fors
Fjellese, åldrese å djick – men vårs?
Gåta i möuk vä, i tööck jär schwår
Jär samma vortegviga år
Tomtn lona å ope ladovind
där han ha böggt sä e krypin
Högt ope skuldren där håje lååkt
å där schwaljen tåga sä in
Nuw jär´e ingen som far ut å in
men åt våoren koma döm delbaks
å tjatter åt ånga som pijp å flax
FoggLa håva ållte na å berätt
om vors döm ha fLöge södäröver
men hä hjöLp et tomtn ope nage sätt
få swar opa hä han gröbbäL över
Jöning springa mela temre opa lagårsvägg
lojs ma:nen in opa gobbens skägg
hä få stjägge så witt å vackert bläänk
meda tomtn gröbbäL å täänk
Skåogen jär töst som om än drö´öm
Lijve den uut, än märkvärdi soijn
Man hååjr båra nalta frå hä´de strööm
bårte bäcken som rinn jöning boijn
Tomtn lojster å töck sä sij
vöre tijdn sakta rinn förbij
Han gröbbel vors´n sko fåra
Å vors källa ändå kan våra
Midvinternåtta haaL å kå:l
stjärnen gLojster å gLemma
Åll sova ine ejnskat gåL
tjöRDa hå:l döm häma
Ma:nen gLijd över himmelen
Snön loojs wit opa tåll å gren
Snön loojs wit opa taka
Bara tomtn jär vaken
Brith Fäldt