Thommy Öhlund, Piteå, fyller 60 år den 10 februari.
Sextio år! Kan det vara sant? Tydligen. Nu är det vi 64:or som uppnår denna respektabla ålder!
Min resa har tagit mig från den blommade gruvbyn Svappavaara 1964-1988, till metropolen Kiruna 1989-2001, och därefter soliga Piteå, min barndoms sommarstad, farmors och farfars hemstad. Son till gruvarbetarna Stig och Judith i Svappavaara, som 1985 bosatte sig i Piteå.
Under 30 av de senaste 34 åren har jag arbetat i säkerhetsbranschen, främst som väktare, säkerhetskontrollant på flygplats och värdetransportör. Sedan 2012 anställd hos Securitas, med arbetsplats Facebook i Luleå. Jag har haft flera intressanta arbetsuppgifter, främst i Stockholm under Kuwaitkriget 1991 då jag ingick i den beväpnade vaktstyrkan på Arlanda samt vid ambassader och konsulat. Även VIP-bevakningar runt om i Norrbotten.
Andra höjdpunkter: Säkerhetsvakt på Friidrotts-VM i Göteborg 1995 samt på Sommar-OS i Atlanta 1996, som toppades av personbevakningen av svenska kungafamiljen på handbollssemifinalen mellan Sverige och Spanien.
Mitt liv innehåller även ett läsår på bibelskola och ett läsår med socialpedagogik, socialpsykologi och etik på Kalix Folkhögskola 2006. Under uppstartsåret av Piteås engagemang för ensamkommande barn var jag god man för en pojke från Mellanöstern, och under några år flera kommunuppdrag som kontaktperson för ungdomar på glid. Jag uppskattar socialt umgänge med människor från ”all walks of life”. Under en tioårsperiod hade jag mina bästa vänner på flyktingförläggningarna i Malmfälten, varav flera blev vänner för livet.
Mellan 1998-2001 ledaruppdrag inom Unga Örnar, bland annat som föreståndare på ungdomsgården Träffpunkten i Kiruna. Vidare en del uppdrag som kassör och skyddsombud inom föreningsliv och fackförbund. Mina intressen handlar i dagsläget förutom familjen mest om styrketräning, där jag gläds åt DM-guld i bänkpress 2012, för Öjeby Atletklubb. 2023 var mitt årsbästa i bänkpress 165 kg. Hoppas kunna fortsätta styrketräna hela livet.
I sena tonåren blev jag kristen, och var under tio år en engagerad församlingsmedarbetare, bland annat som simultantolk till och från engelska. Efter att jag lämnade kyrkan, fortsatte jag ha gemenskap med troende från olika sammanhang. Partipolitik inom eller utanför kyrkan är ingenting för mig. Tron på Kristus däremot, betyder allt. Via datorn träffade jag år 2000 min ryska livskamrat Lena, true love uppstod, vi förlovade oss 2001 och i juli 2003 hölls bröllopet i Hortlax kyrka.
Våra hjärtan fylls med tacksamhet, allra främst tack vare de två sönerna vi fått, Benjamin (2004) och Noa (2010). Livet är fantastiskt, även nu när ålderdomen börjar knacka på!
Födelsedagen firas stillsamt och tacksamt i familjegemenskapen.