Nils ”Nisse” Widman, född den 7 juli 1937, lämnade oss den 2 februari 2016. Han växte upp i Ranakliden/Högliden i en stor syskonskara. De var tio syskon som fick hjälpa till med det småjordbruk som bedrevs. Han gifte sig med Inger Lindberg och tillsammans fick de fyra barn: Ingela, Peter, Urban och Magnus. 1999 förlorade han Inger i svår sjukdom. Han började då umgås med barndomsvännen Anita Lestander och gifte sig med henne. Tyvärr förlorade han även Anita i sjukdom. Ingrid Lundmark, som blev hans sista livskamrat, träffade han när de båda var ute och dansade.
Hans största sorg var när han förlorade sin dotter i svår sjukdom endast 53 år gammal. Men även om livet stundtals gav honom hårda smällar när nära och kära blev sjuka och gick bort tidigt förlorade han aldrig tron på att allt skulle bli bra.
Som ung jobbade han tidvis i skogen tillsammans med sin far där de manuellt med timmersvans, yxa, häst och timmerdoning tog ner timmer till farbar väg. Tidigt blev han intresserad av maskiner och började jobba som maskinförare vid vägbyggen. Efter en kort sejour som sågverksarbetare på A-Trä i början av 70-talet började han jobba som chaufför av en traktorgrävare. En Volvo BM 218 med påhängt grävaggregat. Nisse köpte sedan denna traktorgrävare och startade egen firma 1975. Sommaren 1999 sålde han firman till yngste sonen Magnus och fortsatte som anställd. Även efter pensionen fortsatte han att arbeta och hjälpte till med både reparationer och grävning.
På fritiden älskade han att vara ute i skogen och plocka bär eller på sjön. Hjortronen han plockade gav han gärna bort till sina barnbarn och barnbarnsbarn som en liten present. Han kunde sitta i timmar på sjön med trollingspöt ute efter båten eller med ett pimpelspö ute på isen i en ständig jakt efter de stora fiskarna. Han tillbringade mycket tid med att slöjda, han skapade både knivar, kosor och olika redskap som han sedan gav bort till vänner och bekanta, många av sina alster skänkte han till Röda korsets-lotterier. En stor glädje i hans liv var barnbarn och barnbarnsbarn. Han tyckte också om att vara ute på dans. Han var aktiv i PRO och följde gärna med på deras bussresor. De sista två åren tog sjukdom mycket av hans krafter men han tog sig ändå tid att bry sig om sina nära och kära och hjälpte alltid till så gott han kunde.