Under sin utbildning till apotekare i Lettland, skulle ett antal växters innehåll av läkemedelssubstanser fastställas. Valija var säker på att hennes växt innehöll atropin. Det gick inte att få fram på annat sätt, så hon droppade en lösning av växten i sitt öga – och pupillen blev stor – det var atropin och växten var Belladonna.
Valija älskade sitt Lettland, men tvingades under kriget att fly över havet till Sverige i bräcklig farkost.
Hon berättade för oss att svenska språket lärde hon av en 5-åring då hon fick arbete i en familj. Fascinerade tog vi del av hennes berättelse om flykten från sitt hemland och hennes anpassning till ett liv i Sverige.
Länge fanns en längtan att kunna återvända till sitt hemland. Valijas man var under kriget med i motståndsrörelsen och kunde inte återvända. När Lettland blev egen stat, kunde de besöka sitt Riga. Inga godsaker smakade som hemlandets Halvá. Planerna på att återvända till Lettland efter pensionen fanns, men de blev kvar i Piteå.
Under somrarna var Siribyn i Melleruds kommun plats för rekreation och odling.
På 60-talet tillverkades fortfarande läkemedel på apoteket i Piteå. Att få vara med Valija och delta i analysen av läkemedelshalter var högtidsstunder under utbildnings-tiden på apoteket.