Vår pappa Ulf växte upp med mor, far och fyra syskon. Det var full rulle på gården, pappa och hans bror började tidigt köra lastbil åt sin pappa, så tidigt att de inte nådde ner till pedalerna ens. Lastbilar har alltid varit hans stora intresse, många år av plogjour och sandning på vintrarna och i huvudsak asfaltering på somrarna, ja arbeta det kunde han minsann.
1958 träffade han sin blivande fru Monica och de gifte sig tre år senare. Nästan på dagen nio månader senare föddes sonen Stefan och åtta år efter honom dottern Anna. Han var en mycket engagerad pappa, det var slalomåkning, skoterturer och stugliv som var mest på tapeten.
Ryggen började krångla efter alla år på guppiga vägar och när han var 57 år blev han sjukpensionär. Dagarna fylldes med bowling, promenader, gitarrspel och sång.
Rätt så mycket av tiden var han hustomte hos oss barn, alltid hittade han eller vi på något jobb att göra till pappas stora glädje. Han var även en engagerad morfar/farfar och var alltid snabb att ställa upp om Kim eller Lukas ville ha hjälp med något. Han var gärna barnvakt när barnen var små och ofta inhandlades glass eller något annat gott.
Julen 2013 började pappa känna att något var fel i hans kropp, han blev svag och trött. I april 2016 fick han diagnosen ALS. Pappa var så tålmodig hela sin sjukdom och klagade sällan, men så var han hela sitt liv. Sista tiden tillbringade han på Nyberga. Talet svek i slutet och det var väldigt jobbigt både för honom och oss andra.
Vi sörjer pappa och önskar att han nu fått frihet och ro och inte plågas mer.
Älskad och saknad.