Tora Maria Markgren, Luleå, avled den 13 januari och begravdes i stillhet, den 10 februari. Hon sörjs närmast av barn, barnbarn och svärdöttrar.
Vår älskade mamma, Tora, föddes i Piteå den 22 april 1928. Hon var det näst yngsta barnet till Anna och Hjalmar Berglund och hade sex syskon. När hon var 11 år gammal dog hennes far, och vid 13 års ålder började hon arbeta.
Efter några år på Ekbergs konditori anställdes Tora av Hanna Lundqvist i hennes herrekipering. Där träffade hon Lennart, med vilken hon gifte sig 1951. 1954 flyttade paret med sina två söner till Kalix, där Lennart öppnat egen butik. Inom de närmaste åren expanderade företaget, och 1961 gick flytten till Luleå, nu tillsammans med fem söner. I Luleå skulle familjen berikas med ytterligare två pojkar.
Då barnen blev äldre och inte längre tog all Toras tid, fick hon tid att utveckla egna intressen med kurser i bland annat engelska, keramik och silversmide. Sin kristna tro fördjupade och diskuterade hon i olika bibelcirklar. I slutet av 70-talet utbildade Tora sig i Härnösand till hemsamarit, och en tid därefter arbetade hon sporadiskt på Sundsgården i Luleå. Från och med 1997, då hon diagnostiserades med leukemi, försvagades hennes hälsa långsamt.
Lennart dog 2006, till oupphörlig saknad för Tora, som ändå behöll sin livsglädje och sitt glada humör.
Mammas självständighet, inre styrka och positiva sinnelag var värdefull inte bara för familjen, utan också för hennes vänner. Mamma gav sig tid till alla och många är de som kan tacka för hennes stöd och uppmuntran i svåra tider. Hon var frimodig och spontan, snabb till skratt och generös med uppriktiga tankar och åsikter, aldrig framförda utan välmening eller kärleksfull omtanke. Hon höll stadigt kontakt med sina vänner, inte sällan genom många och långa telefonsamtal. Med sin kusin Eva Söderström hade hon en nära och livslång vänskap.
Tora var ankaret i familjen och köket blev hemmets hjärta, alltid brusande av varmt, tryggt och självklart liv. Också med maten kokande på spisen och med radion och tv:n påslagna lyckades mamma delta i alla samtal som flög genom luften. Ett parti kort piggade alltid upp, och då kunde matlagningen få vänta.
Mamma var i takt med tiden. Tack vare barnen och sina älskade barnbarn höll hon sig in i det sista uppdaterad i områden som populärmusik, film och idrott. En fotbollsmatch med Manchester United eller en Wimbledonfinal med Roger Federer missade hon aldrig.
Mammas drivkraft var sönerna, vars behov hon alltid såg till före sina egna. Hon upphörde aldrig att engagera sig i deras liv, alltid driven av sin kärlek till dem.
Hon är innerligt älskad och djupt saknad.