Vår kamrat och starka kämpe Siv Holma har lämnat oss den 25 oktober 2016.
Siv kom in i politiken via kulturen och sitt engagemang i Seskaröspelen för 35 år sedan. Hon var redan från början engagerad i jämställdhetsfrågor och var en av vårt distrikts tidigaste feminister.
1990 blev Siv vald till distriktsordförande, ett uppdrag som hon hade under sex år. Ordförandeskapet blev med tiden en tuff erfarenhet för Siv, då en relativt ung kvinna i ett parti med tydliga patriarkala strukturer.
1996 hade Vänsterpartiet kongress och en huvudfråga på den kongressen var att skriva in feminismen som en av partiets grunder i partiprogrammet. Majoriteten av norrbottensombuden var motståndare, Siv Holma tog striden för feminismen vilket även blev kongressens beslut. Siv fick rätt men striden gav en del ärr i själen.
1995 trädde Sverige in som medlem i EU. Vänsterpartiets första ledamot i EU-parlamentet blev Bengt Hurtig från Piteå. Bengt lämnade då sin riksdagsplats och Siv som var andranamn på valsedeln fick då ta plats i riksdagen och där blev hon kvar i nästan 19 år fram till valet 2014.
Under första delen av sin tid i riksdagen satt Siv i finansutskottet. Där deltog hon, tillsammans med bland andra Johan Lönnroth, och förhandlade fram ett antal statsbudgetar med Göran Perssons regering fram till 2006. Hon tog bland annat strid för regementet i Arvidsjaur, där hon i en kompromiss med S såg till att jägarutbildningen fick vara kvar.
Efter valet 2006 tappade de rödgröna majoriteten och hamnade i opposition. Siv Holma fick då byta utskott och blev under 4 år ordförande för riksdagens kulturutskott, ett uppdrag där hennes stora kulturintresse kom väl till pass. Där hon bland annat såg till att Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna inte lades ned.
Den sista perioden 2010-2014 var Siv Holma Vänsterpartiets trafikpolitiska talesperson och satt i riksdagens trafikutskott. På slutet av denna period kom cancerbeskedet. Siv ville inte sitta hemma och vara sjukskriven, hon fortsatte sitt riksdagsarbete på lägre nivå under det sista året före valet samtidigt som hon behandlades för sjukdomen.
En del av hennes starka engagemang för Norrbotten var engagemanget för de nationella minoriteterna. Det var ett personligt engagemang som bottnade i att hon själv hade rötter i två av våra nationella minoriteter och så sent som maj i år blev Siv invald i Sameteaterns styrelse.
Siv var en av de personer som jobbade mest och även uträttade mest. Hon tog strider, inte minst för feminismen, och banade då väg för många andra och gjorde vårt parti bättre. Nu har Siv lämnat oss.
Tack Siv och vila i frid!