En veteran i tidningsbranschen, och hos Piteå-Tidningen, har somnat in för evigheten. Livets timglas rann ut för Rune Sandlund den första dagen på år 2018, i en ålder av 87 år. Konstateras kan att en typograf av det äldre gardet, från blytiden, inte längre finns bland oss.
Rune Sandlund fick vara med på den tiden när texterna blev satta på gammeldags rasslande sättmaskiner i tidningshuset på Prästgårdsgatan 31 och senare även fick uppleva hur det blev plats för tystgående datoriserade maskiner, när offsettekniken gjorde sitt intåg 1968 med papper som arbetsmaterial.
Rune Sandlunds långa tid i tryckeri- och tidningsbranschen sammanföll med stora omvälvningar från blysättning och ciceromått till den it-baserade produktionens långa register av program. Men en uppgift förblev sig lik i alla år; varje morgon skulle tidningen finnas i prenumerantens brevlåda.
Om inte så skedde blev datorns alla finesser intresselösa, den hetaste nyhet kall som is och den konstfärdigt utformade annonsen verkningslös.
Han utförde sina arbetsuppgifter på ett grannlaga sätt. Med samma kontinuitet och envishet skyndande han på journalisterna, framförallt på kvällsskiften, för att få fram materialet snabbt och sedan kunna ordna den tekniska sammanställningen av sidorna.
Rune fick också en tid uppleva den moderna miljön i tidningshuset på Hamnplan 5 innan han slutligen gick i pension. Utan överdrift kan man säga att han lärde känna sin tidning utan och innan.
Det var den 20 november 1944 som Rune, från Hortlax, 14 år gammal kom i tidningens tjänst, som springpojke Efter en tid fick han lämna paketcykeln och utbilda sig till ombrytare och sedan 1956 bli sätteriförman.
I många år deltog han i det slitsamma skiftarbetet på dåvarande tidningssätteriet i form av såväl dag som kvällstjänst, då nyhetssidorna skulle färdigställas såväl som annonsproduktionen. Alltid med stort engagemang. Vilken tidpunkt det än var upplevde man som om Rune ansåg att materialet alltid lämnades i sista minuten, ”deadline”, till ombrytning och det därför alltid var bråttom.
Utan överdrift kan sägas om Rune att han var en av företagets mest ambitiösa medarbetare.
Även inom det idrottsliga området var han en veteran. Han såg till att hålla sig i form med att springa i motionsspåren, promenera, åka skidor eller cykla omkring på landsvägarna.
Därför var det tråkigt se hur de snabba benen på cykelpedalerna med tiden försvagades och att rullatorn blev hans stöd, när han tog sig fram i korridoren på Källbogården. Där vistades han sista tiden tillsammans med makan Barbro, under många år verksam som korrekturläsare hos Piteå-Tidningen. Livet blev allt bra trist och ensamt för Rune sedan livskamraten Barbro den 8 april 2017 somnade in, efter en tids sjukdom.
När Rune hade spänsten kvar i kroppen kunde man långt upp i åldern möta den forne tävlingscyklisten på motionsturer, som ibland sträckte sig efter E 4, Piteå-Rosvik tur och retur.
Som tävlingscyklist vann han åtskilliga priser. Nämnas kan, bland de många tävlingar han deltog i, att han 1976 blev svensk oldboysmästare i tempolopp på landsväg, när han tävlade för Öjebyns cykelklubb och 1981 veteran i yngre tempolopp, som representant för Piteå cykelklubb.
En tid tävlade han tillsammans med sina barn, de två döttrarna och sonen.
Det var en glädje för oss, Runes gamla arbetskamrater, att få lyssna till hans hågkomster och anekdoter från hans många år hos Piteå-Tidningen. Liksom det är en sorg att hans glada och ibland uppmanande röst nu har tystnat.