Om jag/vi vetat att denna kväll var den sista, vi tillsammans skulle sitta runt mammas runda bord.
Om jag/vi hade vetat att Rolles ”Hej då” denna kväll skulle bli hans allra sista ord.
Om jag/vi hade vetat hade vi struntat i alla måsten och tagit oss tid.
Om jag/vi hade vetat hade vi gett honom en varm kram och talat om hur mycket han betydde för oss och hur stor vår saknad efter honom skulle bli förstås!
Vi kommer att sakna hans skämt, hans uttryck och stående repliker: ”It en palt dell”, ”Tokes sa Amanda”, ”så är det” och ”Inte de” för att nämna några.
Vi kommer att sakna och minnas hur vi raggat runt i hans bil, fått åka åtskilliga mil, medan Elvis Presleys stämma ljuder och han på ”karra” bjuder.
Jag kommer att sakna alla diskussioner med honom där jag aldrig hade rätt.
Vi kommer att sakna jakt/fiskhistorier och kortspel.
Ja vi kommer att sakna vår snälla ”Grannäshustomte” med allt vad det innebär.
”Aldrigheten” är hemsk. ”Aldrig mer”, två små ord som rymmer så mycket sorg och saknad. Den enda trösten är att fina minnen lever för alltid och det kan ingen ta ifrån oss!
”Om jag/ vi vetat”! Men en sak vet vi säkert och det är att vi aldrig någonsin kan veta när, var eller hur. Därför borde vi alltid ta oss tid och finnas där för den eller de som vi håller kär. Njuta av nuet och att ha varandra, uppskatta livet och aldrig ta varandra för givet. Njuta av de små stunder vi tillsammans har, ”för en gång finns bara minnen kvar”.