Hela mitt inre skriker nej medan sanningen dunkar i mitt huvud.
Vår älskade Peter är död!
Peter föddes i Öjebyn för 38 år sedan. Han var din storebrors ögonsten från första dan. En charmig liten kille med glimten i ögat.
Målmedveten och ansvarsfull gick det bra i skolan. På sommaren spelade han fotboll och på vintern handboll. Platsen mellan stolparna blev en självklar plats för dig.
Efter gymnasiet läste Peter till civilekonom i Umeå. Hösten 2005 fick han jobb i Göteborg och flyttade. Där bodde storebror sen två år tillbaka och du ville gärna bo på samma plats som honom. Peter vidareutbildade dig på Nordea och trivdes bra både i Göteborg och på banken.
17 maj 2008 gick han på after vork med kollegor. Där mötte han Marina, sitt livs stora kärlek. Ni hade så mycket planer och det var alltid nånting på gång. Peter och Marina åkte skidor varje vår i Sverige, Norge, Frankrike och Österrike. När det blev sommar kom de hem 1-2 veckor.
2011 dog storebror Jörgen. Vi hade många långa samtal du och jag när vi stöttade och tröstade varann. Peters lugna trygga sätt gjorde det lättare att bära sorgen. Din svärmor kallade dig för stabila Peter.
Sommaren 2012 gifte paret sig i Öjeby kyrka med bröllopsfest i Svensbyn. Smekmånaden gick till exotiska öar långt bort. Ni hade så mycket att berätta från den och alla andra resor ni gjorde.
I december 2013 föddes Thea. En mörk liten skönhet med dina bruna ögon. Ett efterlängtat barnbarn. Innan hennes tvåårsdag fick vi veta att hon skulle få ett syskon. Alla gladdes åt nyheten.
En vecka före jul blev Peter sjuk utan föregående varning. Han opererades direkt efter jul och hoppet fanns att han skulle bli bra men när provsvaren kom fanns inte hoppet längre. Nu började en tid full av behandlingar med hopp om att köpa tid istället. Peter kämpade mot sjukdomen allt vad han kunde. Mitt under hans kamp föddes en liten solstråle, Theas lillasyster. Lycka, en enorm kärlek till din familj samt en större och större trötthet såg man i Peters ögon varje gång vi träffades. När bromsande mediciner togs bort förstod vi att det skulle gå fort. Du var nog starkast av oss. Peter skulle givetvis ha velat leva längre, men nu blev det inte så och då var han nöjd med det liv han fick, sa Peter själv.
En vacker fredagsmorgon i mars tog Peter sitt sista andetag.
Jag är så stolt och tacksam över att jag har fått vara Peters mamma. Din tre-åriga dotter tycker du ska klättra ner nu för hon längtar efter dig. Vi är många som håller med henne.
Saknar dig så mycket!