Hon föddes 1984 på Piteå BB. Marie bodde sina tre första levnadsår i Älvsbyn. Flyttade sen till Piteå, med sin mor och sin lillebror Erik. Det var endast ett år och fyra månader mellan dem två. De stod varandra alltjämt nära och Eriks sambo Lena var en god vän till Marie. Marie fick ytterligare tre syskon via sin mor och Maries styvfader Sigvard.
Styvfadern Sigvard fanns i hennes liv sen hon var 3,5 år gammal. Hon fick även två syskon till via sin biologiska far Mikael och hans fru Anita. Så Marie var storasyster till sex yngre syskon. Hon hade också tre styvsyskon som styvfadern Sigvard hade från ett tidigare förhållande.
Marie bodde de sista två åren i Öjebyn, tillsammans med sina tre älskade katter.
För Marie var familjen mycket viktig. Hon sa ofta att familjen är det viktigaste man har. Marie drabbades dock av sjukdom, som började visa sig i 11-12 års ålder. Trots sin sjukdom utbildade hon sig till barnskötare, tog studenten i juni 2004. Hon började jobba främst inom handikappomsorgen, men på grund av att hennes hälsa försämrades allt mer kunde hon bara jobba en kortare tid. Men Marie kämpade på och gjorde så gott hon kunde.
För henne var hennes familj så viktig. Det var där hon sökte och fick hjälp och stöd. Hon hade några bra goda vänner som hon umgicks med när hon mådde lite bättre och orkade.
Marie hade en mycket god vän som heter Ann. Hon flyttade till södra Sverige men de hade dagligen många och långa telefonsamtal med varandra. Jag, hennes mamma, gjorde allt för att Marie skulle må bra, allt för att underlätta hennes tillvaro.
Marie sa flera gånger sista tiden "det är du som har gjort att jag mår så här bra nu, du ställer alltid upp, när som helst".
Dagen innan Marie lämnade jordelivet var vi på stan och shoppade och fikade. Vi hade flera timmars trevlig samvaro.
Marie såg för första gången på cirka fyra år fram emot sommaren. Allt roligt hon ville göra som att sola och bada, umgås med kompisar och familjen, se när hennes bror Thommy tar studenten. Vi hade också planerat att åka på en utlandsresa. Marie tyckte om att resa och hade gjort ett flertal resor tillsammans med sin mor och syskon.
Nu ville hon också skaffa sig en kille. Hade varit singel några år, men kände sig nu stark nog och mogen för ett förhållande. Som hon sa sista månaderna: "Han ska vara snygg, ha jobb och körkort. En ordentlig kille som jag kan känna mig trygg med". Hon hade helt nyligen börjat träffa en kille som hade just "allt det där".
Marie ville så gärna få en egen familj och barn. Marie var mycket barnkär och hade god hand med barn. Marie var en mycket snäll och lugn person. Hon hade också, liksom mig, en stark tro på ett liv efter döden, ett paradis, en skönare värld där alla som är där mår bra. Och där vi alla en dag får mötas igen.
Vår älskade Marie var så älskad av många och tomrummet efter henne känns outhärdligt. Vi sörjer och saknar henne så otroligt mycket. Den enda trösten är att hon mår bra där hon nu är.
En dag ska vi mötas igen. Det blir ett kärt återförenande. Älskar och saknar henne så min älskade dotter. Hon är mycket sörjd och saknad av hennes sex yngre syskon, hennes far och av all övrig släkt och vänner.
Hon finns alltjämt i våra tankar och i våra hjärtan. Många kramar till ängeln Marie.