Torsdagen den 7 september dog Maria Grankvist på Axlagården, Umeå, med sina älskade barn Johan, Anna och Katarina vid sin sida.
Maria, som just fyllt 67 år, var femte barnet i den sex barn starka syskonskaran som Henning och Anna Karlsson i Nybyn !förärade världen. Tidigt hittade hon sin stora kärlek Bror i Manjärv. Efter gymnasiet i Piteå blev det farmaceututbildning vid Stockholms universitet. Första anställningen var i Bodö, men när Älvsbyn ganska omgående hade en ledig tjänst behövdes ingen betänketid för återkomst. Då dröjde det inte så länge förrän Maria och Bror slog ihop påsarna och flyttade till Manjärv. I stort sett för gott och för att skapa stort och smått. Förutom de egna tre barnen har de en viss delaktighet i barnbarnen Erik, Stina, Joel, Axel och Jill. Guldklimpar att vara stolta över. Maria blev änka 2013.
Maria hade så många verktyg i sin låda. Alla kändes som de vassaste. Hon var inte de stora bokstävernas utövare, utan en ganska lågmäld men tydlig människa. Alltid påläst och kunnig. Inga ämnen för ointressanta att lära sig mer om. Trots att cancern tog mer och mer kraft ur henne var hon ändå på alerten och diskuterade Barcelonas fotbollstrupp med äldsta barnbarnet Erik. Transfersummor, tröjnummer och spelares bättre – och sämre sidor reddes ut. Konsten låg henne varmt om hjärtat. Både att utöva och betrakta. Enkel, stilren och eftertänksam. Matkonsten låg i samma härad. Paltkoken och köttsopporna är vida kända och har med råge fyllt bukar av olika storlekar.
Den vackra ålderns höst hade Maria många tankar kring. Resor, kurser, studier, läsning, utövande av konst, finnas till hands för barn och barnbarn, umgås med släkt och vänner, bara vara. Och så blev den vackra ålderns höst alltför kort. Efter en tapper och tålmodig kamp har i alla fall Maria gjort det hon kunnat. Det är en stor förlust att förlora en fin människa som vi älskat. Men det är inte tomrummet vi ska lägga på minnet utan alla underbara minnen och stunder hon har delat med sig av.
Men vi vet inte allt! Kanske det ändå var en speciell trädkrypare som kilade upp och ner i stora tallen utanför fönstret i Marias rum på Axlagården? Den kikade ofta in på Maria och jag tycktes kunna se en glimt i ögat både hos Maria och trädkryparen som såg kärleksfull ut.