Vår mor, Linnea Ström, Håkansö, Norrfjärden, har stilla insomnat i en ålder av 93 år. Hos Sofia och Ernst Carlsson, Roknäs, föddes mamma och hennes tvillingsyster Vitalia som det tredje tvillingparet i en syskonskara av tolv, av vilka nio uppnådde vuxen ålder.
När Linnea var sex år dog hennes pappa och mormor Sofia stod ensam med en stor familj att försörja.
Mamma fick därför redan som nioåring bli barnflicka på sommarlovet åt tre små barn. Lönen för detta var ett tyg till ett nytt förkläde och 75 öre till hemresan ett par dagar innan skolan började.
När mamma avslutat sin sexåriga folkskola följde flera år av anställning som piga vid olika gårdar i Pitebygden, vilket innebar hårt arbete och ett stort ansvar för en ung flicka. 1939 kom hon till Strömsgården i Håkansö. Där blev Linnea fru i huset ett par år senare, då hon gifte sig med vår pappa Paul.
Mammas liv som jordbrukarhustru och fembarnsmor präglades också av hårt arbete. Förutom alla sysslor inomhus var hon lika självskriven i ladugården, vid höbärgningen och på potatislandet. Man kan säga att Linnea var navet kring vilket allt kretsade på Strömsgården. I närmare 30 år bedrev makarna så kallad familjevård, där vuxna med psykisk ohälsa fick en möjlighet till meningsfull sysselsättning i en trygg hemmiljö. För många av dessa män och kvinnor blev Linnea som en mor.
Trots den stora arbetsbördan stod hemmet alltid öppet för grannar, släkt och vänner. Linnea var engagerad i Norrfjärdens EFS-förening, där hennes vackra sångröst ofta hördes.
1963 fick hon av landshövding Manfred Näslund ta emot Hushållningssällskapets diplom för "föredömlig husmoderlig gärning". Mamma var dock måttligt imponerad över denna tillställning och berättade mest om det kalla kaffe hon blev bjuden på. Innerst inne var hon säkert stolt, men det var ingenting hon visade.
1968 avvecklades jordbruket då pappas hälsa försämrades. Linnea blev änka 1987 och två år senare flyttade hon till en lägenhet i före detta Holmdahls kafé i Norrfjärden. Där startade hon ett "eget litet bageri" där wienerbröd var henens specialitet. Ofta satt hon på kökssoffan vid fönstret och stickade sockar eller vantar samtidigt som hon kunde ge en dråplig kommentar om någon som passerade förbi.
Mamma var en glad och god medmänniska, som aldrig tvekade att ge en hjälpande hand om det behövdes. Sitt härliga skratt och goda humör fick mor Linnea behålla fastän hon drabbades av Alzheimers sjukdom.
Sina sista år tillbringade hon i Norrgården, där hon fick en mycket god omvårda av personal och där framförallt sonen Gunnar var en trogen besökare, och som på sitt varma och kärleksfulla sätt gav mamma mycket av sin tid.
Vi kommer alltid att minnas vår mor med glädje, stolthet och tacksamhet.