Det är med stor sorg i hjärtat jag tvingas inse att Leif inte längre finns bland oss, bland sina nära och kära.
Jag lärde känna Leif när Jag flyttade till Sjulnäs, tack vare att han var bror till min bästa vän Lena.
Det finns mycket trevligt att berätta om Leif.
Leif hade ett otroligt stort rättspatos det tror jag alla som känner honom kan intyga. Leif var även otroligt barnkär. Hans barnbarn Linus, Pontus och Maja låg honom varmt om hjärtat. Men även övriga barn. Jag tänker då framförallt på mina egna barn Michael och Victoria som under sin uppväxt varje år under adventstid fick besök av tomten, som kom och bjöd på godis.
Victoria som bor kvar i byn har berättat att tomten fortfarande har varit på besök men nu för att bjuda hennes barn Jack och Loke på godis.
Leif var en otroligt varm människa. Under mina år som ordförande i Infjärdens sportklubb hade jag också mycket att göra med Leif. Han var en trogen supporter till Infjärdens sportklubb. I både vått och torrt så stöttade Leif föreningen.
Leif jobbade mycket i det tysta det var allt från att sälja lotter, kratta fotbollsplanen, hjälpa till vid matcher, vara parkeringsvakt vid olika arrangemang som anordnades bland annat vid den årliga hundutställningen.. Jag tror aldrig jag har hört Leif säga nej jag orkar inte trots sin sjukdom.
När Leif varje år kom förbi med ett block skinklotter var det nog ingen som sa nej till honom när man visste vilket jobb han lade ner och hur mycket bil han körde allt detta helt ideellt i föreningen.
Nu var ju Leif inte bara en mycket omtyckt person och supporter i ISK. Leif var även en älskad make, far, farfar och son. Jag vet att det finns ingenting som jag säger eller gör som kan lindra den smärta ni känner.
Men jag vill ändå tacka, för att just jag och min familj fick förmånen att lära känna Leif och hans familj.