Karl-Olof Berglund Piteå har avlidit i en ålder av 87 år. Som yngste son till jordbrukarparet Elis och Olga Berglund växte han upp på gården i Holmen i Öjebyn i en ”storfamilj”. Ett flergenerationsboende som var vanligt på den tiden med förutom föräldrar och syskon även farföräldrar, fastrar o farbröder med flera. Eftersom Karl-Olof var yngst i familjen fick farfar Johan och farmor Hanna ett stort ansvar i uppfostran när övriga i arbetsför ålder fick slita hårt i arbetet på gården.
Redan som 14-åring valde Karl-Olof ett annat spår än jordbruket och började som springpojke på Jowa:s färgbutik i Piteå. Förordad av faster Anna Morén kom han efterhand in som ”skötare” på Furunäsets sjukhus. Det var också där han första gången träffade Barbro som kom att bli hans trogna livskamrat. Barbro var född i Moån i Kalix. 1951 var Barbro sjuksköterske-elev på Furunäset och de sprang faktiskt ihop med varandra i en trappa på sjukhuset – och det sa ”klick”, som i en scen i en romantiskt film. De gifte sig 1953 och har varit oskiljaktiga sen dess, i 63 år! De har fostrat tre barn och har i dag tio barnbarn och åtta barnbarnsbarn.
1950-talet var en tid av oändlig framtidstro och tillväxt. Karl-Olof och Barbro var en del av detta och var moderna och föregångare på många sätt. De byggde ett modernt suterränghus, De valde att vara yrkesarbetande båda två och anlitade hembiträden. Karl-Olof tog ett stort ansvar för hem och hushåll vilket var ovanligt för män på den tiden. Deras medvetna val väckte såväl beundran som misstänksamhet och avund. Men det var nya tider och Karl-Olof och Barbro gick i första leden i resan mot vårt välfärdssamhälle.
Karl-Olof var verksam inom mentalvården under hela sitt yrkesliv. Han fick vara med om den positiva men också omvälvande förändring som skedde alltifrån introduktionen av de första verksamma medicinerna inom mentalvården efter kriget till nedläggningen av mentalsjukhusen på 1980-talet. Från hospital och slutna avdelningar till öppenvård. Karl-Olof vidareutbildade sig och tog sjuksköterske-examen på 1970-talet. Han avslutade sin yrkesperiod som klinikföreståndare på Öjeby sjukhem 1987.
Karl-Olof hade ett passionerat intresse för friluftsliv, fiske och jakt som han också förmedlat och planterat hos både barn och barnbarn genom otaliga äventyr i skärgård , skog och fjäll. Karl-Olof var händig och praktisk. Oräkneliga är de byggprojekt han deltagit i som hjälp åt andra och de han startat och fullföljt i egen regi.
Sång och musik har för honom sedan barnsben varit en viktig ingrediens i livet och som också förts i arv. Gammelfarfar Johan låg på soffan i köket i Öjebyn och visslade polketter och valser med mustaschen gungande för Karl-Olof när han som liten pojke på gehör fick lära sig att spela fiol. Som 15-åring gick han med i SCA:s manskör där han var verksam i mer än 60 år. Som solist var han flitigt anlitad.
Efter sin pensionering ägnade Karl-Olof mycket av sin tid till skärgården och stugan på Renön. Där fick han tillsammans med Barbro mer än 20 år i sitt paradis. Karl-Olof har varit ett otroligt stöd åt barn och barnbarn. Han har med sitt generösa och ungdomliga sätt betytt oerhört mycket för barnbarnen. Med outsinlig energi har han både lekt och på allvar tävlat med alla barn till stor förtjusning för både barn och vuxna.
Karl-Olof var social, positiv och mycket hjälpsam. Han var utrustad med ett enastående driv och en imponerande uthållighet. Han var orädd och ingenting var omöjligt att genomföra om han väl bestämt sig. De sista fem åren sviktade hans hälsa och det hade han svårt att acceptera. Han förberedde sig dock noggrant för det oundvikliga men krigade också ända in till slutet även om den positiva lågan alltmer började falna. Han fick tid att ta adjö av de allra flesta och vi har tillsammans fått dra oss till minnes alla glada och goda minnen från hans rika liv. Jag tackar Karl-Olof för allt han gav. I minnet finns han kvar precis som han var.