Karl-Ivar Häll gick bort den 8 december efter en kort tids sjukdom. Vi kommer att minnas honom som en självständig man, som bakom sin något kärva yta var en man som brydde sig om sin familj och sina vänner, även om det inte alltid var så lätt att förstå.
Han var en man, typisk för sin generation som i realiteten genomlevde tre samhällsomdaningar; bondesamhället, industrisamhället och i slutet, informationssamhället. En unik levnadsbana. Det är svårt att föreställa sig i dag, hur han som barn sprang i skogen med gevär och sköt ekorrar och fågel, både för mat och skinn, att han började jobba som snickarlärling med sin pappa som 13-åring. Vilket gav ett väldigt långt arbetsliv, som till största del bestod av arbete som skogsarbetare och snickare.
Han var en mycket lovande löpare som ung men skadade sig, precis när han hade börjat träna rationellt. Han sprang 1 500 meter på fyra minuter utan någon riktig träning och på kolstybb.
Karl-Ivar gifte sig ung med Karin Johansson och fick fyra pojkar. På grund av hustruns insjuknande, fick han kämpa för att hålla ihop familjen. Det är svårt att förstå vad han gick igenom, men att klaga var inte en del av hans DNA.
Karl-Ivar var en man med stor integritet som gick sina egna vägar, gärna i Skogen, som var hans andra hem. Det fanns inte många kvadratmeter skog, runt Storsund där han inte satt sin fot och inte några vatten han inte hade fångat fisk i heller.
Större delen av sitt vuxna liv bodde han i Storsund, där han blev ”byasnickaren” som hjälpte byaföreningen med många byggnationer genom åren. Som hobby täljde han kosor, knivar med mera; hans kryddlampor prydde många hem under 80- och 90-talet. Som den pragmatiker han var, klagade han aldrig under sin sista besvärliga tid, trots att han då var sängbunden och inte ens kunde njuta av utsikten.
Du finns inte längre i världen men i våra sinnen bor du för alltid. Vila i Frid!