Karin Wikström avled den 3 maj. Hon var en mycket unik person. Hon lagade gärna det hon kallade för allt-i-ett-rätter. Kanske kan man säga att det var lite så hon själv var, en enkel person som samtidigt hade många olika sidor. Efter att ha levt som änka i 30 år var hon en självständig person. Hon klarade det mesta själv och var mycket arbetsam. Allt ifrån att köra byns skolbarn i taxi till att baka världens godaste bullar och till att klippa hår kunde hon.
Hon var troende och kanske var det därför hon var så trygg. Hon tyckte mycket om musik. I sin ungdom var hon eftertraktad på dansbanan. Ända till slutet sjöng hon med hög och klar röst.
Karin hade en modig och nyfiken sida. När hon träffade sin gamla ungdomskärlek Harald och gifte sig vid 76 års ålder tvekade hon inte att läsa engelskakurs och följa med honom till Phoneix, Arizona, där han bodde sedan han emigrerat. De tillbringade några vinterhalvår där innan hon blev änka igen. Sedan dess har man fått höra "come in" och "please sit down" när vi kommit på besök.
Karin hade också förmåga att se saker utan fördomar, Hon såg oss alla precis som vi var och lät oss vara så. Hon följde med i vad som hände i världen. Hela livet var minnet glasklart och tanken knivskarp. Hon funderade, analyserade och diskuterade gärna med oss kring olika fenomen hon såg i samhället. Hon kunde också vara mycket envis. När hon hade bestämt sig för något hjälpte varken övertalning, hot eller löften. Men när vi tänker på henne är det kanske ändå ordet förnöjsam som beskriver henne bäst. Hon var så nöjd med det lilla i livet. Hemma på väggen hade hon en bonad uppsatt som sade ganska mycket om hur hon själv var. Den innehåller följande ord: På jorden finns ej en klokare man än den som sin tunga rätt tygla kan. Mycket veta och litet säga, tala litet men tala sant. Ge vad du lånat igen kontant. Låt var och en vara den han är så blir du väl också den du är.
Vi saknar vår farmor och mormor.