Vår älskade pappa har efter en kort tids sjukdom somnat in. Han föddes och växte upp i ett kärleksfullt hem i Bergsviken med sina föräldrar och sin bror, och var sedan 1977 gift med sin ungdomskärlek Åsa. Familjen kom senare att berikas med fyra barn, deras respektive samt barnbarn som han älskade högt. Kärleken till familj, släkt och vänner var alltid stark och generös.
Efter teologiska studier i Uppsala och Umeå återvände han till Norrbotten och efter en tid även till hemorten, och kom större delen av sitt yrkesverksamma liv att arbeta för sjukhuskyrkan i Piteå. I sin roll som sjukhuspräst kom han att vara ett viktigt stöd för patienter, anhöriga och personal i svåra stunder och kriser i livet.
Även om pappa ofta fungerade som ett stöd för människor i svåra, allvarliga och sorgliga stunder, kunde han alltid balansera livet med värme och humor. Vi kommer alltid att minnas vår pappa framför allt som en glad, trygg och lättsam person. Han behöll sin kvicka humor och sin särskilda glimt i ögat ända in till slutet, och förmådde alltid hitta ljuspunkter i tillvaron även när det var som svårast. Till och med under sina sista dagar i livet, visade han omsorg och omtanke om sina anhöriga.
Han var inte heller krävande, utan kunde hitta stor njutning även i de enkla tingen. Vardagliga saker som att äta god mat med familj och vänner uppskattade han varmt. Han älskade också att fiska, och förmodligen skulle antalet fångade fiskar ha ökat markant om det inte vore för att han ständigt hjälpte oss barn med trassliga trådrullar eller kladdiga gäddor som svalt våra fiskekrokar. Men sådan var han. Han ville hjälpa oss och han tyckte om att vi delade hans passion.
Utöver det tyckte han mycket om att resa och uppleva nya miljöer, och han uppskattade att köra motorcykel när han väl fick tid till det. Så också att lyssna på musik, läsa böcker eller bara titta på någon film eller tv-serie, som han gärna diskuterade med oss sedan. Han trivdes även bra i skogen, och hur många liter av allehanda bär han plockat genom åren är oräkneliga.
Sorgen över att vår pappa inte längre finns med oss är stor och den kommer vi alltid att bära med oss, men minnet av honom kommer alltid att bestå av värme och glädje.