Tisdag den 10 januari fick Gustav efter en kort sjukdomstid somna in, med sina nära och kära vid sin sida. En älskad pappa, svärfar, morfar och farfar som alltid har haft stor omsorg om de sina, har fått flytta hem till Gud.
Gustav var en stor personlighet, som har lämnat många roliga och fina minnen efter sig. När han kom till tro förändrades hans liv, något som han gärna pratade om och ville att andra skulle få uppleva. Han var en sångare som fram till en månad före sin sjukdom framträdde med EFS manskör. I sången fick Gustav utlopp för sin glädje i tron och fick genom sången många vänner och fina stunder med samtal.
Han var en spontan och påhittig person som gärna skojade och ofta, med glimten i ögat, kunde säga både det ena och andra. Gustav hade lätt att få kontakt med både unga och gamla, han bytte gärna ett ord i kön på affären, på promenaden eller i trapphuset där han och Elly bodde sedan 1998.
När ungdomarna i någon av lägenheterna i närheten var högljudda sent på kvällen, så visste han precis hur man skulle göra. Han skällde aldrig på dem, men ringde på och berättade vad det ställde till för honom och Elly. På så sätt fick han kontakt och en vänskap med ungdomarna.
Det var alltid lika roligt att bjuda Gustav på mat, för han gillade nya smaker och tyckte alltid att det var gott, även om det ibland kunde vara lite starkt.
När Gustav i mars 2011 blev ensam efter Ellys död, var det nog en bit av honom själv som dog bort. Livet blev sig aldrig likt och någonstans kunde vi ana, att saknaden av hans älskade hustru ofta gjorde sig påmind när han var i sin ensamhet.
Stor del av sommaren 2011 tillbringade han i Granträskmark. Där han och Elly tillbringat många somrar förut. Att få pyssla på med lite av varje där på gården gav honom mycket, för både kropp och själ. Han klippte gräs, målade något fönster, var med och avverkade och inte minst hans förkärlek till veden som skulle ladas för vintern. Ibland tog han sig en promenad till Tord och Birgitta för att få en kaffetår och lite gemenskap.
Gustav har lämnat fotspår där han har gått fram och vi har förstått att det inte är bara vi, hans familj som med glädje tänker tillbaka på olika episoder, som blir fina minnen att bära med sig och lära av i livet. Vi hade önskat att få ha honom ibland oss ännu en tid, men när sjukdomen gjorde sig påmind, unnar vi honom att få vila i Guds famn.