Elly Degerman fick i kretsen av sina närmaste, lugnt och fridfullt lämna plågor och smärta, för att flytta hem till Gud. Elly fick tidigt i livet lära känna Gud och den tron har burit henne genom hela livet in i döden. Hon var en omtänksam person som först tänkte på andra och i alla lägen satte sig själv i sista hand. Något som familjen verkligen har fått erfara. När barnbarnen började komma, fanns det alltid tid för dem hos Elly och Gustav. Hennes humor och lättsamma sätt gjorde att de gärna hälsade på även när de nu har blivit vuxna.
För Elly var det viktigt att få bjuda på något när man kom på besök och därför fanns det alltid något i frysen att ta fram. Att på sommaren få vistas på "Grene", var balsam för själen - brukade hon säga. Där i lugnet med skogen in på knutarna njöt hon av att bara få vara. När hösten kom och bären började lysa i skogen - var hon nog en av de första att ge sig ut. Otaliga är de liter rensade blåbär och lingon som vi har fått ta del av.
Elly var en kvinna med åsikter och kunde gärna samtala och dela sina tankar om både samhällsfrågor och naturligtvis trosfrågor. Hon var en bönemänniska som fick många förtroenden och som man gärna hörde av sig till när man kände behov av förbön. Hur lång hennes bönelista var, är det nog ingen som vet. Hennes flitiga händer har inte bara varit knäppta till bön utan ofta har hon suttit med en sticksöm i händerna och tillverkat sockar i parti och minut. Sockar som har värmt inte bara familjens fötter utan även många andra har fått ta del av denna omsorg.
Hon ville aldrig vara till besvär och därför blev det svårt för henne under det sista året då krafterna tröt. Hon blev mer och mer beroende av sin älskade Gustav, som stått vid hennes sida in till sista andetaget. De fick ett långt och bra liv tillsammans - där tron på Gud har burit dem i med- och motgång. För oss i familjen är det en stor saknad - Elly fattas oss. Men vi är samtidigt tacksamma över alla fina minnen vi kan dela med varandra och vetskapen om att hon nu får vila ut från all smärta.