Elisabeth är död. Ofattbart! För bara sex veckor sedan var vi på väg till Budapest på en av våra lång-weekends när hon hastigt insjuknade. Hon som knappt haft en sjukdag på de tjugofem år vi känt varandra. Insjuknandet blev brutalt och efter sex veckor på sjukhus, både i Sunderbyn och hemma i Skellefteå, så orkade hennes kropp inte längre.
Den svårartade cancer hon drabbats av gäckade både henne och all den professionella vård som fanns tillgänglig.
Det är en ynnest för mig att ha varit i Elisabeths närhet under dessa tuffaste veckor i hennes karriär. Hon har burit sjukdomen och dess konsekvenser på ett mycket starkt och modigt sätt.
Hon månade verkligen om oss närmaste när det var hon som helt klart hade det svårast. Inte ett beklagande ord eller någon irritation visade hon över sin egen belägenhet.
Vi fick nästan 25 år tillsammans och de kan ingen ta ifrån mig och vi skapade tillsammans vårt paradis i Nyland, Varuträsk. Det skulle ha blivit än mer besökt under de kommande åren när jag själv hade gått i pension och skulle ha tid lära mig lite av jord- och skogsbruk.
Tack för alla dessa år och för Elisabeths storsinthet och snällhet.
Vill också framföra ett stort tack till släktingar, vänner, grannar, medarbetare och andra bekanta som stöttat oss under hennes sjukdomstid. Det var ovärderligt.
Den sjukvårdspersonal både på kirurgen vid Sunderbyns sjukhus och på kirurgen 2 vid Skellefteå lasarett, skall ha en stor eloge för den vård och omsorg de visat Elisabeth. Svensk sjukvård har visat sig från sin bästa sida, men det har inte hjälpt den här gången.
Men dessa minnesord vill jag, Elisabeths sambo Lars än en gång tacka Elisabeth och hon saknas oss.